En torsdag med kalabalik, barn och pannkakor

Igår var vi på besök hos L och hennes familj, där även Bosses flickvän bor.
Barnen sågade och blev osams.
Barnen körde traktor och blev osams.

Bäst att gå in.
Inne blev det ännu mer kaotiskt.
Högljutt av barn som lekte och barn som blev lite osams igen.
Upp på övervåningen för att klappa katten, ner igen, upp igen...
Krock - huvud mot läpp! Aj! Blod! Gråt! Skrik!

Pappan stekte pannkakor med en hand, på andra armen hängde en nyfiken nio månaders bebis.
Bosse blev utsläppt från fårhagen av mina barn som sprang in och ut ur huset.
En smutsig Bosse inrusades i huset med de ljusa fina mattorna!
Aldrig satt mer än två personer vid bordet för att äta pannkakorna.
En tvååring som behövde sova, men som satt käpprätt upp i vagnen när snälla pappan lämnat pannkaksoset för en "söva-barn-promenad".
En himla kalabalik helt enkelt!

Nej, det var dags för familjen TapperKaller att lämna  den andra småbarnsfamiljen i lite lugn och ro.

Men DÅ kom lugnet! Tyst och stilla.
Kaffe med påtår.
Inget gnäll.
Till och med Bosse i fårhagen höll truten, han som stått och skällt oavbrutet tills något barn släppt ut honom.
Frid och fröjd.
Ibland är det härligt med barnfilm.
Eller var det bara så att orken att hålla igång tog slut?