Ännu en dag i kattungeinvänjningen

Två små fina bröder. Mille är rolig. Han kallar små saker för Manne-saker. En liten bil är en Manne-bil t.ex. Han låg härom veckan och skulle sova. Han tittade på sin fot, tog tag i lilltån och sa; Manne. Så tog han tag i stortån och sa; Moltis (Morris) och resten av tårna  hette i storleksordning som åldersordningen på våra barn. Typiskt Mille-gulligt!

Min fina skog har blivit kallhygge!

Vi fortsatte längre och hade lite picknick mitt på vägen. Härligt med augusti, även fast man känner att vi lämnat högsommaren bakom om oss för den här gången.

Så kan det gå när man tror att man klarar cykla genom värsta lervällingsdiket!

... och så här kan det gå när man håller på att bli tant! (Man köper fotvänliga Ecco-skor för halva priset och känner sig nöjd och tycker till och med att de är snygga!) "Fy, vilka gubbskor!" säger Majken.

Kattinskolningen fortsätter.
Lille Ture (som först hette Sture) är en tuffing och kom fram och nosade på Bosse när han sov. Ture burrade upp sig och fräste sitt lilla kattungefräs som låter jättegulligt. Bosse hörde det inte ens utan snarkade vidare.
Men när Bosse får syn på en kattunge blir han alldeles till sig av upphetsning och flyger på dem. Han menar att leka, men är ju stor som en Katla-drake och dunsar med sina jättetassar. Klumpig och skräckinjagande för de små darrande ungarna.
Det ska bli skönt när de är lite större.
Trots Bosse verkar de trivas. Spinner och är söta.
Idag har de knappt orkat bli arga på varandra.