Gå i taket

Min faster frågade om jag aldrig går i taket.
Nej, jag är nog ganska lugn av mig, men lite svettigt kan det bli ibland.

I torsdags var Majken i stan och lekte.
På eftermiddagen var det dags att hämta. Kompisarnas föräldrar hade erbjudit sig att skjutsa hem henne, men jag tänkte att det behövs inte, torsdag eftermiddag är det drop in på vårdcentralen för TBE-vaccin.
Perfekt, då passar vi på att få det gjort!
Men det var inte riktigt så smidigt som jag tänkte mig att svänga förbi vårdcentralen för vaccination.
Egentligen skulle de fått påfyllnadsdosen förra året (så klart blev det inte gjort då), men BVC-sköterskan har sagt att det är okej och missa ett år.

Oj, vilken folksamling det var på vårdcenttralen och VARMT! Och vilken trött mamma jag blev...
Och vilka trötta, men livliga barn... Alla fem.
Jag slog mig ner alldeles genomsvettig i en soffa i väntrummet, fram med brösten och Manne blev nöjd.
Men alla papper som skulle fyllas i?
Oj.
Personnummer. Tidigare sjukdomar.
När man ammar har man ju bara en hand.
Morris och Majken fick hjälpas åt.

En mamma (med ett barn) satt i en fåtölj och tittade på oss.
Hon log.
"Är det dina barn allihop? Hur många är det?"

När det äntligen blev vårt nummer var det den barska sköterskan från dagen innan (då när vi var där för Milles svullna ansikte) som ropade upp;
"88!!"
"Det är vi, 88, 89, 90..."
Hon tittade lite trött på oss.
"Jaha, då är det väl bäst att ni kommer in allihop."

Inne i hennes rum började Manne gråta eftersom han inte fick amma mer.
Moltas började säga med gråten i halsen;
"Jag vill INTE!!!"
Medans Mille började klä av sig.
Puh! Svettigt.
Ståendes mitt på golvet började jag amma Manne så åtminstone han blev tyst.
En efter en fick de sina sprutor. (Inte Mille för han är lite för ung, men han ville ha och hade klätt av sig på överkroppen och höll fram överarmen).

Äntligen klart.
Då var det bara kön till kassan för att betala. Puh!

Ibland är det lite osmidigt att göra saker ensam med alla fem barnen.