Sista arbetsdagen på ett bra tag

Här fick alla i publiken prova på cirkuskonster.

Idag har det varit cirkus-fest här i stan. Fullt pådrag, massa människor inhyrda från när och fjärran.
Min kompis Sara från teaterskolan kom farandes från Stockholm för att ha workshops i cirkuskonster, en positivspelare, en björntämjare med björn, akrobater, Ung Cirkus Cirkör m.fl
Konstigt nog kom det inte så mycket folk som det brukar på sådana här temadagar. Men, men... det var lyckat i alla fall.
Jag hade kul och fick väldigt mycket kommentarer om magen.
Många mammor vill berätta om sina förlossningar, vilket inte är så konstigt eftersom det är så himla häftigt. Jag är likadan, jag skulle kunna prata om mina förlossningar hela dagarna.
Men en mamma var konstig.
"Är det första barnet?"
"Nej, femte."
"Femte! Varför skaffar man fem barn? Hinner du med varje barn?"

Var inte det konstigt sagt? Otrevligt, tycker jag.
Hon kan väl få tänka vad hon vill, men konstigt att direkt ställa frågan så. Tycker jag.
Hennes barn sa inte ett endaste knyst på hela tiden och visade ingen glädje över clownmålning eller fina pappersblommor som man fick göra i skaparverkstan, de var bara sura och tysta.
Så helt otroligt perfekt verkar det visst inte vara med två barn heller. Trots att hon fått en son och en dotter, säkert med noggrannt uträknat åldersskillnad... Suck.
Jag var bara tvungen att berätta för henne vad min äldste son sa häromdagen;
"Mamma, vet du vad jag tycker bäst om här i världen? Det är min familj.
Ja, min familj och mitt hus."

"Mina barn har väldigt roligt tillsammans", sa jag också.
Mamman var helt oförstående. Och hennes barn blängde surt.
Alla är vi olika.

Glada syskon som älskar varandra!

Så är det väl bara. En del tycker det är alldeles lagom med två barn, en del vill ha många och en del är nöjda med noll.
Jag tvivlar inte en sekund på att jag har kärlek och ork till den lille som snart kommer till oss. Inte kommer jag prioritera bort de stora barnen för det. Herregud, så klart det här kommer gå bra! (Kärring.)