Namn

Att ge sitt barn ett namn är inte det lättaste.
Usch, nej! Det är svårt och det är viktigt.
det är ju en människa som ska leva ett helt liv med namnet vi sitter är hemma i soffan och bestämmer bara så där. Dricker lite kaffe och säger;
"Ja,men... Han får väl heta det då..."

Han kommer säga sitt namn hundratusen gånger och få nästan lika många reaktioner på det, skriva det, hitta på sin egen lilla namnteckning, ta i hand på viktiga möten, få utlänningar att uttala det och också mötas av vissa förutfattade meningar om vem man är.
Jag hörde ett radioprogram alldeles nyss som handlade om att namnet betyder mer än man tror.
När man söker jobb bl.a. och i en massa andra situationer.
Det gjorde ju inte saken lättare precis.
Vi har fått så otroligt många namnförslag den här gången. Alla på M.

Martin
Manolito
Milton
Måns
Malte
Michael
Micke
Melker
Mårten
Mållgan
Manfred

Namnet som vi nästan bestämt oss för är ett svenskt och finskt mansnamn, med fornnordiskt ursprung från ordet madher som betyder man.
Vi har så smått börjat kalla honom för det för att känna efter.
Reaktionerna kommer säkert vara många, som vanligt.
"Det kan man väl inte heta!? Det är ju inget riktigt namn..."

Men det är det. Betyder ju till och med man och är riktigt gammalt här i Sverige. Så det så!