Den här lilla foten som för bara några dagar sedan fanns inne i min mage.
De små sparkarna.
Undrar hur stor den ska bli.
Storlek 48 som pappa?
Hur många tusen mil ska han vandra på jorden?
Många, många tills fötterna blir gamla och hårda och hundra år och jag för länge sedan är begraven.
2 kommentarer:
Det är fötterna som jag nästan tycker allra mest om hos barnen. Kan titta på mina barns fötter länge och förundras. Vuxenfötter är ju inte så värst gulliga precis.
Jag har fått sån bäbislängtan av din blogg. Fast nej nu ska vi ägna oss åt våra intressen (säger min man). Vilka det nu var??
Jag älskar också fötterna väldigt mycket, små fina barnfötter.
Vuxna fötter, blä!
Intressen, ja... vilka då?
Jag tror inte jag har några intressen att ägna mig åt när barnen är stora. Försöker komma på vad det skulle vara som jag inte redan gör. För att vara med barnen är mitt största intresse.
Läsa böcker gör jag, går på teater gör jag, ser film ibland i alla fall, träffar någon vän någon gång ibland, resa (vill jag göra med barnen), bakar och lagar mat gör jag hela tiden.
Kvar blir alltså; sticka massa fina tröjor och sy massa fina barnkläder. Men om barnen är stora, vem ska jag då sy och sticka till?
Det är alltså slut med mig då.
Det är nu mitt liv är topp. Ingenting jag längtar efter att göra sedan.
Skulle gärna stanna tiden just nu.
Kram!
Skicka en kommentar