En stund i skogen

En sorgmantel

Lurviga Bosse hittade en gammal död älg, eller egentligen var det Morris som ville gå och kolla på skelettet som vi hittade redan förra året.
Bosse kände sig helspeciell med så stora hundben i sin ägo. Han blev alldeles hemlig och ville genast gömma delarna för oss.
Det största benet orkade han knappt bära för det vägde nog en hel massa kilon. Huvudet böjde sig nästan åt sidan när han hemlighetsfullt försökte bära iväg med det. Tyvärr kom han ju inte så långt i kopplet, inte utom synhåll från oss.
Men eftersom han har blivit en bättre hund sedan operationen fick han springa lös och gömma sina skatter.

Idag är Bosse ingen lurvig hund längre, utan en korthårig säl. Han har varit hos frisören i FYRA timmar.
Jag återkommer med bilder imorgon.
Nu ska jag försöka mig på lite hopplös geometri och andragradsfunktioner. Är så enormt ofokuserad, känns nästan som jag lika gärna kunde ge upp. Prov imorgon, kan inte skjuta på det mer. Så det får gå som det går helt enkelt.
Det finns ju faktiskt viktigare saker än formler och grafer.
T.ex att få höra ; "Du är den bästa mamman, mamma!"