Doktor Karin

Idag har jag varit på kontroll igen.
Ingen fara, men jag ska tillbaka om tre dagar.
Huvudvärken är kvar.
Men det känns nu inte alls som den har med havandeskapsförgiftning att göra.
Nej, det måste vara något annat. Kanske som Persilja skrev något hormon som kommer mot slutet av graviditeten.
Och/eller den hemska, långa förkylningen ihop med graviditeten.
Min barnmorska tyckte jag skulle gå till vårdcentralen med en gång för att få hjälp med huvudvärken. Men jag gillar inte vårdcentralen. Jag gillar inte läkare som säger så mycket olika saker. Någon som säger "absolut så här är det" och en annan som säger "absolut inte, så här är det". Jag tycker det känns meningslöst att sitta och googla vid datorn tillsammans med en läkare på vårdcentralen. Så blev det sist.
"Kom och sätt dig här bredvid, så läser vi tillsammans", sa hon.
Det var väl kanske ödmjukt sagt, men jag hade verkligen ingen lust att åka dit idag.
Jag åkte hem och googlade istället, så nu har jag ställt min egen diagnos.
Jag har inte hjärntumör, nej för då har man inte huvudvärk som enda symtom - utan den kommer tillsammns med fler värre symtom (förlamning, synrubbning). Egentligen har jag vetat det hela tiden, så jätterädd har jag inte varit för det.
Jag har inte hjärnblödning. Nej, då hade jag ju varit mer påverkad.

Så min diagnos blir:
gravid - med svullna slemhinnor som täppt till kanalerna och gångarna där snor och slem och sekret i vanliga fall ska passera fritt.
Nu har det blivit stopp efter den långa virusinfektienen vi haft allihop. Stopp och ont. Huvudvärken påminner så mycket om den som beskrivs vid bihåleinflammation, fast jag har inte speciellt ont i bihålorna. Men jag tror ändå att det hör ihop.
Bihålorna finns i ansiktet, på var sida om näsan och uppe ovanför ögonen och även bakom ögonen. Och tydligen kan även hinnor i hjärnan inflammeras vid bihåleinflammation. Det måste ju typ vara hjärnhinneinflammation då, men så sjuk är jag ju inte. Fortfarande ingen feber, bara något förhöjt infektionsvärde.
Jag tror att jag har ett hålrum i mitt bakhuvud, en egen speciell liten bihåla i skallen som är full av täppt av snor och slem och plågar mig. Ger den där tryckande smärtan så fort jag böjer huvudet framåt.
Så tror jag. Bihåleinflammation i ett för andra okänt hålrum i skallen, som kanske bara finns i min skalle.
Imorgon ska jag köpa kortisonspray för det verkar vara det första hjälpen steget för att få bukt med en bihåleinflammation. Dubbla doseringen kan man visst göra.

Jag har inte tid att vara sjuk. Jag ska ju föda barn snart! Innan dess måste jag skriva nationellt prov i matte och få bra betyg!
Men. Som jag tänkt och sagt många, många gånger; det här verkar inte vara något allvarligt och jag är innerligt TACKSAM  för det. Inte ska jag klaga. Verkligen inte!
Alla människor med obotliga och kroniska sjukdomar som lever en dag i taget, med ständig värk - de finns i mina tankar.