Idag efter jobbet när jag skulle ta pendeltåget till centralen stod det en ambulans med blåljusen på utanför Södra Station. Jag gick jag ner på perrongen. Ett tåg stod inne med stängda dörrar. Längst bort ser jag två ambulansmän stå med en bår på hjul och de kollar ner under tåget.
Åh, vad läskigt! Någon som hoppat eller ramlat. De hade hjälmar på sig och ryggsäckar. Jag tänkte att nu ska de väl ner och försöka skrapa ihop resterna av en trasig människa.
Men de stod kvar och pratade i telefon och tittade ner under tåget.
Sedan ÅKER tåget!!! Det kändes ju lite konstigt och jag kunde inte låta bli att kolla efter blod på spåret. Jag gick ju inte dit och glodde för det syntes ju på långt håll att det inte var någon där.
Så jag satte mig på en bänk för att hosta. Hosta och hosta. Det ekade i hela Södra Station. Host, host!
Då börjar ambulansmännen röra sig åt mitt håll. De rullar båren och kommer med bestämda steg mot MIG!
Hjälp, ska de ta mig för förargelseväckande hosta?!
Stiliga är de i sina hjälmar. De rullar båren ända fram och båda snyggingarna tittar på mig.
"Det är du som hostar, va?"
"Ja...?" (Ska de spänna fast mig på båren och ge mig syrgas?)
"Du måste omedelbart härifrån!"
"...?"
"Vi har larm om rökutveckling och måste antagligen utrymma hela stationen snart, men du måste härifrån nu!"
Oj, oj... tänkte jag. De skulle bara veta att jag låter så här hela tiden sedan många veckor.
Då kom det ett tåg.
"Ta nu det här tåget, här kan du inte vara kvar."
Jag gick lydigt på tåget och hostade vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar