Tankar sent om kvällen

En sen kväll föddes draken.
Ikväll är en annan sen kväll då jag känner att jag inte vill gå och lägga mig.
Jag har kommit in i en konstig rytm.
Ena kvällen går jag och lägger mig klockan åtta och då sover jag många timmar.
Nästa kväll är jag inte alls trött och somnar alldeles för sent, så att jag sedan somnar gott vid åtta nästa natt. Knäppt.
Idag har jag jobbat och fick höra en sådan hemsk berättelse från en kollega om hennes barnbarn som dog i magen två dagar före beräknad förlossning. Helt utan förklaring. En alldeles välskapt pojke.
Hu, jag ryser och tänker på mitt lilla barn.
Tänk om det skulle dö efter den här långa tiden av kärlek som man känner bara av att veta att den finns här hos mig! Så fruktansvärt.
Ganska ofta tycker jag man hör om fullt friska bebisar som dör precis innan förlossningen.
Nu kan jag verkligen inte sova, tror jag. Jag kommer tänka på den där lilla pojken som dog i mammans mage. Och på hans grav som jag fick höra om. Korset med nallarna på.

Jag har en ny lånebok att börja på, kanske den kan få mina tankar på annat håll.
Jag läste ut en riktigt bra bok igår och det är alltid lite sorgligt att skiljas. Då måste nästa bok vara riktigt bra från början och det är ovanligt, tycker jag.

Fast nu vet vad som kommer oroa mig mest just ikväll;
Camillas kusin är försvunnen!
Helt overkligt. Hur kan man bara försvinna?! Vad har hänt?!
Jag kommer försöka hålla tummarna i sömnen att han blir återfunnen, välbehållen.
Jag vet att de är många som har gått skallgång i eftermiddag och i kväll, men vad jag kunde tyda på Facebook var han inte hittad. Hemska värld. Det är helt fruktansvärt.
Mina tankar är hos hans familj och vänner.
Vilken panik, att känna den där ovissheten, att inte ha en aning om vad som hänt!