Å, vad fint och lyxigt med riktiga vårtecken!!! Inget sånt synligt här ännu, men jag längtar!!! KRAMAR!!! Hoppas ni är friska eller i alla fall friskare nu!!!
Men så härligt. Vi kom hem från fjällen igår och det var mer snö nu än när vi åkte. Den här vintern är alldeles tokig.
Den där boken minns jag att jag läste och tyckte om, men du har rätt att omslaget ser inte bra ut. Så bra att allt är bra i magen med bäbisen. Får såna bäbisdrömmar. Ska dom aldrig gå över? Majken och Ester gillar bäbisar så mycket, dom med. Såg några på Tv-reklamen ikväll och dom pekade och ropade bäbis, bäbis.
Manne är ett jätte fint nmn. Det kanske jag har sagt förut, men i fjällen träffade vi tvillingar som föddes samtidigt som våra stora tvillingar föddes och flickan där heter Manna och det är ju också jätte fint.
Nu börjar hela grusvägen komma fram utanför vårt hus. Det är så skönt att gå på bar mark istället för att halka omkring på isen efter Bosse.
Maria, Manna är ett jättefint namn! Verkligen! Det ska jag absolut lägga på minnet ifall det skulle bli en liten flicka. Jag har aldrig hört det förut, inte som namn. Men när vi bodde i Stockholm brukade vi äta vegetarisk lunch på ett ställe som hette det... Det var ett favvoställe, så det gör ju inget att associera till det... Manna betyder vete och det är ju fint.
Det där med bebisdrömmar försvinner kanske aldrig någonsin om man nu är den typen som har dem, som både du och jag verkar vara. Jag tror aldrig att kommer känna att "Nej, nu vill jag aldrig mer ha en bebis!" - så där som en del säger. "Så jobbigt att inte få sova, bara amma och första året - fy! Skulle aldrig orka med det igen" Så är ju många. Jag tycker istället att det är alldeles fantastiskt underbart, allt det där; att vara gravid, nyfödd bebis, amma, bara vara med bebisen och inte kunna göra så mycket annat. Sova med en bebis tätt intill sig i sängen... Åh, underbara tid! Jag kommer känna stor sorg när den tiden är förbi. Fast jag älskar mina stora barn precis lika mycket som när de var bebisar, det är ju inte det. Utan bara det där magiska med bebisar. Eller hur? Så jag tror aldrig att det går över. Jag har alltid haft den där fascinationen över små bebisar. Redan när jag själv var liten vet jag att jag största lyckan var att få se en nyfödd, eller klappa eller kanske till och med få hålla. Jag kommer ihåg känslan av att få se en liggvagn och försöka titta ner i den. Jag har älskat bebisar i hela mitt liv och alltid drömt om många egna. Mina dockar blev väl omhändertagna, det kan jag lova. Ojoj! Vad jag pysslade om dem! Nu ska jag snart få träffa min sista lilla bebis och jag har börjat längta en massa! Vem kan det vara som ska ligga i min famn den här gången? Den sista gången, (för det måste det visst vara nu, enligt vissa i min närhet och kanske om jag själv ska försöka vara lite förnuftig också. Ni då, är det stopp nu?) Kram!
Hej vad fint du skriver om bäbisar och barn. Blir alldeles rörd. jo här anses det också vara ett avslutat kapitel. Menjag låtsas inte om det riktigt. Jag tänker att man vet aldrig vad som händer så behöver jag inte sörja något än. Men snart så kommer väl insikten till mig att det inte blir någon fler. kram maria
4 kommentarer:
Å, vad fint och lyxigt med riktiga vårtecken!!! Inget sånt synligt här ännu, men jag längtar!!! KRAMAR!!! Hoppas ni är friska eller i alla fall friskare nu!!!
Men så härligt. Vi kom hem från fjällen igår och det var mer snö nu än när vi åkte. Den här vintern är alldeles tokig.
Den där boken minns jag att jag läste och tyckte om, men du har rätt att omslaget ser inte bra ut. Så bra att allt är bra i magen med bäbisen. Får såna bäbisdrömmar. Ska dom aldrig gå över? Majken och Ester gillar bäbisar så mycket, dom med. Såg några på Tv-reklamen ikväll och dom pekade och ropade bäbis, bäbis.
Manne är ett jätte fint nmn. Det kanske jag har sagt förut, men i fjällen träffade vi tvillingar som föddes samtidigt som våra stora tvillingar föddes och flickan där heter Manna och det är ju också jätte fint.
Ha det så bra bland vårblommorna. Kram Maria
Nu börjar hela grusvägen komma fram utanför vårt hus. Det är så skönt att gå på bar mark istället för att halka omkring på isen efter Bosse.
Maria, Manna är ett jättefint namn! Verkligen! Det ska jag absolut lägga på minnet ifall det skulle bli en liten flicka. Jag har aldrig hört det förut, inte som namn. Men när vi bodde i Stockholm brukade vi äta vegetarisk lunch på ett ställe som hette det... Det var ett favvoställe, så det gör ju inget att associera till det... Manna betyder vete och det är ju fint.
Det där med bebisdrömmar försvinner kanske aldrig någonsin om man nu är den typen som har dem, som både du och jag verkar vara. Jag tror aldrig att kommer känna att "Nej, nu vill jag aldrig mer ha en bebis!" - så där som en del säger.
"Så jobbigt att inte få sova, bara amma och första året - fy! Skulle aldrig orka med det igen" Så är ju många.
Jag tycker istället att det är alldeles fantastiskt underbart, allt det där; att vara gravid, nyfödd bebis, amma, bara vara med bebisen och inte kunna göra så mycket annat. Sova med en bebis tätt intill sig i sängen... Åh, underbara tid!
Jag kommer känna stor sorg när den tiden är förbi. Fast jag älskar mina stora barn precis lika mycket som när de var bebisar, det är ju inte det. Utan bara det där magiska med bebisar. Eller hur?
Så jag tror aldrig att det går över.
Jag har alltid haft den där fascinationen över små bebisar. Redan när jag själv var liten vet jag att jag största lyckan var att få se en nyfödd, eller klappa eller kanske till och med få hålla. Jag kommer ihåg känslan av att få se en liggvagn och försöka titta ner i den. Jag har älskat bebisar i hela mitt liv och alltid drömt om många egna. Mina dockar blev väl omhändertagna, det kan jag lova. Ojoj! Vad jag pysslade om dem!
Nu ska jag snart få träffa min sista lilla bebis och jag har börjat längta en massa! Vem kan det vara som ska ligga i min famn den här gången? Den sista gången, (för det måste det visst vara nu, enligt vissa i min närhet och kanske om jag själv ska försöka vara lite förnuftig också. Ni då, är det stopp nu?)
Kram!
Hej vad fint du skriver om bäbisar och barn. Blir alldeles rörd. jo här anses det också vara ett avslutat kapitel. Menjag låtsas inte om det riktigt. Jag tänker att man vet aldrig vad som händer så behöver jag inte sörja något än. Men snart så kommer väl insikten till mig att det inte blir någon fler. kram maria
Skicka en kommentar