Sportlov

Fint besök varje dag.

Surdegsbröd med dadelsirap

Brorsor med nya koppar varm chocklad. fynd från Norrköping, 19 kronor styck. Jag älskar dom! 

Imorgon börjar sportlovet på riktigt.
Idag har jag jobbat och barnen fick börja på dagis och fritids redan halv sju. Bara Majken fick lite lyx att gå över till bästa kompisen och tillbringa dagen där istället.
Nu på kvällen hade jag mitt matteprov som jag skulle ha haft i torsdags då Morris fick åka till sjukhuset istället. Jag var så trött efter en hel dag på jobbet och efter en dålig natts sömn, men oj, vad bra det gick! Matten alltså.
Svisch, svisch jag skrev och skrev, hade hunnit göra 90% av hela provet på tjugo minuter.
DÅ kom de två sista uppgifterna och då blev det STOPP. Hjärnan la av och jag kom inte fram till några bra ekvationslösningar hur jag än vände och vred på formlerna och minsta gemensamma nämnare.
SÅ IRRITERANDE! Och höga poäng var det så klart på de där två sista kluriga uppgifterna...

Men jag ska försöka släppa det och njuta av sportlovet nu, ledig i fyra dagar. Imorgon bitti packar vi bilen och åker till Kolmården. Vår sportlovstradition.
Jag och barnen möter gänget från Linköping och Astrid från Malmö i år (premiär för henne).
Nu är det -22 grader ute, det får gärna bli lite mildare imorgon då vi ska vara ute hela dagen.

Bosse gnäller, han har fått sin smärtlindrande lösning och gått på promenad - vad kan det vara nu?
Missnöje med tratten kanske, eller bara konstigt att vara stympad. Kanske blir det konstigt att bli av med en massa hormoner från ena dagen till den andra. Ett akut klimakterium?

Min lilla bebis i magen ger livstecken ifrån sig varje dag och det är så underbart. Jag älskar att känna den röra sig! Det är så fascinerande att tänka att det är en hel liten människa där inne som ska leva ett långt liv, mycket längre än vad jag har kvar att leva.
Huvud, armar, ben, små händer och fötter, naglar, öron och allt. Hur kan det bara tillverkas där inne medan jag går omkring och äter riskakor? Jag tycker att det är så häftigt!
Bästa av allt i hela livet. Jag mår inte alls dåligt och suckar inte över graviditetsåkommor.
Nej, jag älskar det!
Lite foglossning och lite kramp i vaden på morgontimmarna, lite täppt i näsan och lock för örat, lite andfådd ibland.
Det är väl ingenting mot de små underbara sparkarna där inifrån?
Inget är väl som väntans tider.  Nu har jag tre månader kvar.
Vem kan det vara?