Tyglyckan

Här mötte jag lyckan.

Kall och blåsig vardag i Svågertorp. Det ser inte så lyckligt ut, men det var det.

Vi var inne i affären i över en timme och jag blev alldeles pirrig av lycka. Jag tappade nästan bort verkligheten. Jag var så uppe i frossandet av alla fina färgglada tyger. Jag höll på att ta med mig hela kundvagnen till busshållsplatsen.

Här kan man se lite av den underbara skörden. Det känns som om jag skulle kunna hoppa av skolan bara för att få tid att sy alla mina idéer som ploppade upp i huvudet. Ännu så länge är det bara vaxdukarna som kommit på plats.

Jag älskar att sy! Det har jag aldrig tid med. Jag saknar det! Hur ska jag nu få det här att gå ihop?
Hm... Jag får hoppas på en lugn och stilla bebis, som sover mest. Men det tror jag inte. Alla andra har varit lugna och stilla och sovit mycket, men bara hos mig. Vid bröstet eller i bärsjalen. Undra om man kan sitta vid symaskinen och sy med bärsjal och sovande bebis...
Struntsamma, jag vill sy NU!
Jag har köpt två olika manchestertyg  för att sy fina byxor till Moltas. Det måste jag i alla fall få tid till innan födelsedagen. Mer än två veckor kvar. Det ska jag väl kunna sno åt mig lite tid till, tycker jag.