Men vad hände innan jag gjorde det?
Jo, vi låg i sängen och skulle läsa sista sidorna ur högläsningsboken "Rosalie på djupt vatten". Och lite prat om födelsedagar och så. Jag såg att Moltas var skitig i örat och pillade lite. Öh, ett plaströr!
Hans inopererade plaströr kom ut. Blä, vad stort det var! Blått och inte alls litet och pluttigt.
Han blev helt chockad att han haft det där i örat och tyckte att han hörde konstiga saker nu.
"Jag är inte blind! Jag behöver inte opereras igen. Förra gången jag var blind hörde jag inte så bra som nu."
2 kommentarer:
Gulliga Moltas!!! Men dom säger att det är väl så det ska bli, att det kommer ut av sig själv? Men skum känsla...
Men då vet jag att ni ska till Malmö! Vad Roligt för er!!! Hoppas det blir lite okej väder i allafall och inget krångel med tågen!!!
Vi får planera in någon annan helg då!!!
Massa KRAMAR!!!!
Ja, rören ska komma ut så småningom.
Doktorn som satte in dem sa att de brukar lägga sig vid trumhinnan så att en läkaren tar bort dem vid någon av de regelbundna kollerna han ska gå på. Vi skulle ha fått en tid i december, det fick vi inte så det är bäst att ringa. Han hade ju dessutom öroninflammation någon före jul och det ska ju kollas upp efter en månad eller så.
Han pratade om röret idag igen.
Han vill inte ha kvar det andra heller, säger han. "Jag kan höra!"
Välkomna helgen efter!
Det vore jättekul.
KRAMAR!
Skicka en kommentar