Oj, vad det är svårt att veta vad som ska bli bäst för ens barn!
Tänk om man slapp göra val, om det bara fanns ett enda rätta, bästa val. Vad skönt det vore!
Vi har varit och tittat på skolan som kommunen valt att flytta alla mellanstadiebarn här ifrån oss till.
En mil åt längre ut på landet! Men det verkar som om det blir skoltaxi och det vore ju himla skönt.
Vi kör redan för mycket bil, tycker jag som är en sann miljövän.
Ja, skolan verkar bra så det kanske blir den då...
Men tänk om det inte blir bra. Hur ska man veta?
4 kommentarer:
ja och hur blir det med fritids därute? Ska man ändå sitta och åka två mil extra för att hämta efter jobbet? Satt en stund ikväll och pratade med en annan skolmamma här i byn och usch så svårt det här är :(
Rektorn visste ingenting. Ingen visste någonting. Så mötet kändes rätt meningslöst. Förutom att barnen hade kul och det var lite intressant att se lokalerna. God soppa fick vi också. Men inte blev man särskilt klok inte...
Oj så svårt det är att ta beslut som rör barnen!!! Det finns inga råd. Förutom att gå på magkänslan. ÄR personalen bra är det ju värt alla extra metrar!!!
Såg inlägget nedan om Allt för min syster. Den filmen ligger på vänt här hos oss. Vi har en liten vän i vänkretsen som bara blev 10 år, dog i leukemi, så det räcker för att se fodralet med den hårlösa systern för att jag ska känna klumpen i halsen och tårarna bakom ögonlocken. Men jag vill se den. Fast ensam. Så jag får gråta fritt. Det är det enda mina barn inte gillar, när jag gråter. Jag får vara arg, sur, knäpp, vadsom helst bara inte hulkgråta.Knasigt. Men det påminner väl de om den svåra tiden då han var sjuk. Det var ju deras vän också.
Det är faktiskt ett intressant etiskt dilemma!!!
Lycka till med skolfunderingarna.
Tack Persilja!
Skolan rullar på. Jag lägger inte så mycket själ i matten.
Men etik och livsfrågor är helt fantastiskt kul! Jag går igång på det alldeles otroligt. Skulle kunna skriva ett arbete på 1000 sidor utan problem. Mitt engagemang och tankar och känslor bara bubblar. Det är därför jag tror att jag kanske skulle kunna bli en bra sjuksköterska. Eller tvärtom. Jag kanske inte skulle kunna åka hem från jobbet och laga middag och prata med min familj och släppa mina tankar över de öden som jag mött på dagen.
Jag vet inte.
Jag får väl bara prova vidare på den här banan så länge det fortfarande lockar, annars kanske jag kommer på något annat under tiden. Eller så hinner jag bli pensionär innan jag kommit någonstans alls...
Jag kommer ihåg att jag läste hos dig för länge sedan om barnet som gick bort i cancer. Vilken fruktansvärd tragedi!
Alla familjers absoluta skräck!
Jag vet ingenting värre än barn som dör. Det är så orättvist och grymt på alla sätt och vis.
Se filmen ensam! Tårarna kommer rinna redan i början av filmen.
Särskilt med din erfarenhet.
Kram!
Skicka en kommentar