Sotare

Bilden från internet.

I morse när jag försökte borsta hår och pilla torkat snor ur småbarns näsor inför dagisfotografering knackade det på dörren. Eller rättare sagt, Bosse började skälla jättehögt, så det hördes ingen knackning, men i fönstret i dörren ser vi ett svart ansikte.
"Det är någon där!" sa Majken.
Jag öppnade och höll hårt i Bosses halsband för att han inte skulle attackera sotaren. Ja, inte attackera på riktigt - det menar jag inte förstås. Men skälla och vakta när det var en sådan annorlunda besökare; med svarta kläder, svart sjal på huvudet, svarta bortsar virat runt armen och sotigt ansikte.
Barnen  var alldeles till sig;
"Finns det sotare på riktigt!?"
"Han såg ut som förr i tiden!"
"Vad gammeldags!"
"Som på film."
"Som i Madicken."
"Jag han var alldeles svart i ansiktet"
"Det har han fått efter skorstens gången"
"Jag såg att det kom rök ur munnen på honom" sa Moltas. Alltid han med de knäppaste kommentarerna.
Han tänkte att sotaren fått sot och rök både på sig och i sig. Gulligt.

Sotaren hade gått fel, tyvärr. Jag önskar att det var vi som hade öppen spis och skulle få sotat.