Ett tyst hus

Allt för min syster

Hela huset är tyst. Ingen man, inga barn. Bara lite skäll från han den där svarta, fyrbenta varelsen. Han gruffar till när en bil kör förbi. Annars är det alldeles tyst.
Så har det varit sedan jag kom hem från jobbet igår. Familjen är utspridd. Lite barn i Linköping och Majken och Dennis i Skåne.
Jag har sovit min första natt ensam i huset sedan vi flyttade hit för fyra år sedan. Det var skönt. Innan jag gick och la mig såg jag en riktig vuxenfilm, "Allt för min syster".
En familj som drabbas hårt av cancer och designar ett litet syskon (provrörsbarn med rätt genetiska uppsättning) för att hon ska kunna donera blod, benmärg och så småningom även en njure till sin cancersjuka syster. Jag läste boken för några år sedan. Och när jag fick veta att vi i skolan ska skriva ett arbete om en film som tar upp ett etiskt dilemma så visste jag att det skulle bli den här filmen.
Tyvärr var ju inte filmen lika bra som boken. Eller jo, den var kanske det... Jag vet inte, det etiska problemet är ungefär detsamma. De hade gjort om det i filmen för att man skulle tycka lite bättre om systern som inte vill donera sin njure (om jag kommer ihåg rätt).
Det hade inte behövts tycker jag.
Hur som helst så var det ju ett ypperligt tillfälle att se den filmen utan barn, för även om vi på senare tid sett ett par vuxenfilmer (I love you Phillip Morris och Titanic) så har jag i alla fall lite urskiljningsförmåga kvar. Barn som dör i cancer, förtvivlade syskon, grälande föräldrar, cellgifter och barn som kräks blod är en tydlig gräns. Eller hur?

Jaha, varför sitter jag nu här och gör ett långt inlägg om det? Jo, för jag har lovat mig själv att städa hela huset nu när inget kan störa mig. Jag har inget att skylla på. Inget jobb, inget matteprov, inga möten, inga barn. STÄDA, STÄDA, STÄDA!!!!! Åh, vad tråkigt! Så då började jag med att blogga.
NU ska jag städa. Klockan är elva, vintertid, och jag har många timmars städning framför mig.
Hej och hå!