Moltas funderar på döden

Fina, snoriga Moltas 

Igår när vi skulle sova låg Moltas bredvid mig.
Han låg tyst och jag trodde att han hade somnat för länge sedan. Men då säger han plötsligt;
"Vi ska alla dö!"
"Ja...?" Jag förstod inte riktigt vad som flugit i honom.
"När vi blir gamla," fortsatte han sedan. "Då kan man inte leka med sina kompisar."
"Det kanske man visst kan", sa jag.
"I himlen?" sa Moltas.
"Ja."
"Vad bra i sådana fall". Han lät nöjd med den tanken. Men sedan kom han på;
"...men mamma, man kan ju inte gå hem till sitt hus när man vill sova!"
"Nej..." Det hade jag inte funderat så mycket på...
"Man kan inte få sova i sitt hus mer, men man har ju molnen att sova på och dom är mjuka."

Fina Moltas, jag är så glad att jag har honom! Han är så rolig och fin.