Jag lyckades till slut övertala Moltas om att få klippa LITE, LITE av hans långa hår.
Han hade hunnit bli oroväckande lik Michael Bolton i håret.
Ljusa, tunna åttiotals-lockar...
Han är så fin min lille Moltas och han förtjänar en bättre frisyr än Michael Bolton.
Moltas sa;
"Männskor (han betonar sk-ljudet mycket starkt) har inga spettingar!"
Vi andra tittade frågande på varandra.
"Äh... spettingar?"
"JA!! Männskor har inga spettingar!!!!"
"Nähe... vad är spettingar?"
"SPETTINGAR!!!!!!"
Han har ett väldigt humör den här pojken, så det gäller att det det lite lugnt.
"Spettingar... är det bra eller dåligt?"
"Dåligt så klart!! Bosse har spettingar. Och Snoddas (vår katt). Det är äckligt".
"Jaha!! Fästingar..."
"Jaa, spettingar".
Ibland är det bara så där alldeles förtjusande fantastiskt att ha barn, en sån som Moltas. Knäppa Moltas...
Men icke att förglömma - det kan komma en hel del underbara saker från en snart nio-årig pojke också.
Majken sa;
"Jag har hittat råsuggor."
"Det heter gråsuggor", sa jag.
"Nej, Morris säger att det heter RÅsuggor".
"Morris, det heter GRÅsuggor".
"Jag vet, men jag vill att det ska heta RÅsuggor".
Jaha, okej då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar