Kursdagen i Trosa.
Eller kursledardagen. Jag vet inte vad jag ska kalla det.
Vi skulle lära känna varandra, vi teaterpedagoger. Komma med massa bra idéer inför framtida projekt.
Jag har försökt hålla mig lite ifrån det. Inga nya kurser - nej tack! Jag orkar inte, jag har absolut ingen tid. Så många egna barn att hålla ordning på.
Men bara lite vill jag vara med, har jag tänkt. Jag vill ju inte släppa det helt. Det där yrket som jag så glatt utbildade mig till en gång i ungdomens glada dagar.
Men nu efter dagen i Trosa så fick jag ny inspiration. Lusten kom tillbaka.
Åh, det är så fantastiskt underbart kul med teaterövningar och improvisationer!
Helt makalöst kul. Jag kom på det nu igen. Jag älskar det!
Synd att man inte kan ha det till yrke. Att hålla på med teaterövningar i en bra grupp med en outtröttlig publik. DET skulle jag vilja göra varje dag. Och få lön för.
Problemet är att det yrket inte finns.
Så synd för mig då.
Det är ju så roligt att bara improvisera helt fritt. Sätta ihop de galnaste scener...
Slakteriet där chefen inte vågar prata med de anställda. Praoeleven som är vegetarian. Mannen från Livsmedelsverket som ingen lyssnar på.
Det är bara så kul när det händer! Mera, mera...
Men så är det inte.
Jag har sagt nej till grupper i höst.
Eller jo, EN kanske jag ska ha.
Vi får se, livet rullar på. Nästa vecka ska jag få besked om jag kommer in på kursen "Etik och livsfrågor". Hoppas det, den skulle nog passa mig utmärkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar