
Foto: Sara Everskog Lund
"hur lenge lever snekan"
...så stod det i mitt google-sökfönster när Morris använt min dator.
Då kan man väl inte annat än bara älska honom? Så känner jag i alla fall.
Min fina pojke. Han som nästan dog.
Tänka sig, nu sitter han och funderar på hur länge sniglar lever...
Det är så typiskt honom.
En tänkare.
Han blir aldrig någon tuffing.
Aldrig en fotbollsspelare.
Aldrig någon som tar plats.
Alltid en som tar ett steg tillbaka.
Alltid en som betraktar.
Som inte kommer först.
En försiktig.
En snäll.
En älskvärd, fin liten pojke.
Han älskar naturen. Det har han alltid gjort.
Djur.
Han gillar inte tävlingar.
Inte disco.
Inte många barn samtidigt.
Så här beskrev en arbetsterapeut Morris;
"Jag träffade en stillsam, fåordig pojke som var lätt att samarbeta med. Han var noggrann och fokuserad på uppgifterna, även när småsyskonen störde honom."
Det kändes lite sorgligt att läsa, men fint också.
Muskelstyrkan och uthålligheten i hans händer är nedsatt.
Kanske för att han är för tidigt född.
Han orkar inte skriva som andra barn i hans ålder.
Hans mätningsresultat fanns inte ens med i tabellen, som går ned till 4 år. Det betyder att hans mätvärde ligger under 4 års nivå.
Tänk att låta en fyraåring sitta i skolan och skriva hela dagarna! Så jobbigt är det för Morris! Han kämpar och kämpar för att få bokstäverna fina och så får han höra att det inte är fint nog. Dumma skola.
Se den stjärna han är istället!
Han ligger en bra bit över på andra tester. Det får han ingen beröm för.
Och så trevlig som han är. Väldigt trevlig att umgås med.
Han är så vetgirig. Frågar och frågar. Så allmänbildad.
Han vet mer om rymden än vad jag vet. Det var nog flera år sedan han gick om mig vad det gäller sånt. Han pratar om svarta hål i rymden och big bang och solsystem.
Han sitter och kollar på dokumentärfilmer i datorn. Hur Öresundsbron byggdes och sådant. Han vet vad atombomber är o.s.v, o.s.v
Han är speciell. Han är fantastisk.
Han är ingen vanlig pojke.
Han har inga vassa armbågar.
Han har aldrig sagt ett svärord.
Det finns inte i hans värld.
Även om det hänt att andra varit dumma mot honom skulle han aldrig slå tillbaka.
Bara stoppar det ledsna inombords.
Fina, fina pojke...
2 kommentarer:
Så fint och tankvärt du beskriver Morris, jag blir alldeles tårögd. Alla barn är unika och ska ges en given plats i vår värld! kram
Ja, verkligen! Det borde alla lärare fatta.
Skicka en kommentar