Mingla

Gretas studentmottagning.

Mingla är inte så värst kul, tycker jag.
Ibland kan det vara verkligen vara tråkigt.

Men mingla är ändå bättre än bordsplaceringstillställningar. Usch, det är inte alls kul! Sitta med någon som man aldrig har träffat förut, som man kanske inte har något gemensamt med.
Om man hamnar på ett hörn av ett bord kan det vara okej om personen är trevlig. Då blir det mer naturligt att man pratar med varandra.
Men om man har en person på var sida om sig och mittemot sig då är det värre.
Alla pratar på om sitt. Sina skrythistorier om vilka de är. Då blir jag tyst. Och så plötsligt får man en fråga - just när man proppat munnen full av buffémat.

"Hm... vänta lite... ska bara tugga färdigt först... (tugg, tugg... tugg, svälj)
jo, vad jag jobbar med... äh, jag är föräldraledig... annars så gör jag lite olika saker... Du då?"

Och då har bordskavaljeren proppat sin mun full med mat, så man får sitta och titta på honom när han tuggar och tuggar.
"Hm... jo, jag är civilekonom."
"Jaha, vad kul."

Så där.
Så äter man upp och timmarna går och antagligen ses man aldrig mer igen.
Jag gillar det inte.

Hos Greta var det trevligt att mingla. Så trevligt att jag missade första akten av Enskedespelet.