Beskydda från allt ont

Det lilla kära barnet, hur ska jag klara att separera!?
Jag tycker inte om det.
Titta bara på den lilla, lilla älsklingen - det svullna ögat...
Åh, tänk, det är bara en endaste liten mygga som gjort.
Om en mygga kan göra honom så illa, hur illa ska inte annat i livet kunna göra honom?!
Jag vill vara vid hans sida och FÖRSVARA!!! UUUUHHH! SKYDDA!!!!
Jag vill inte lämna honom och inte veta vad som händer.
Min bebis.
Jag ångrar mig.
Jag skulle inte jobba redan.
Eller, jo...

Så svarar alltid Moltas;
"Jag vill inte. Eller, jo..."

Det är hårt det här.
Idag hade vi första inskolningsdagen.
Alla barn och alla fröknar.
Ingen som älskar honom som jag.
Ingen som kramar och tröstar honom som jag.
Bara en liten stapplande unge i mängden.
En till som spiller.
Kladdar.
Bajsar.
Kastar saker.
Slåss.
Tappar.
Gråter.
Åh, han ska gråta och jag inte är där! Tänk om ingen ser. Eller förstår. Eller bryr sig.

Mitt lilla hjärtebarn, nu börjar det hårda livet.
Jag önskar så att jag kunde beskydda dig från allt ont i hela livet.
Min älskade, älskade son.