Vårdcentralen

Vi var på vårdcentralen igår för att Majken har hostat i många, många veckor.
Jag var där med alla barnen själv. Låååånnngggg väntan...
Lite rörigt med alla gamla sjuka, bleka, olyckliga människor som säkert satt och väntade på sina cancerdiagnoser. De tyckte inte alls att det var särskilt charmigt med fyra barn som blev osams och körde bilar mellan benen på dem.

Till slut fick vi träffa en doktor som lyssnade på Majken och sa att det här låter bra. Rena och fina ljud från lungorna.
"Det ni beskriver låter inte alls som förkylningsastma eller krupp".

Vad bra! Då hade vi kanske kunnat åka hem med lite stark hostmedicin då.
Nej, då skulle vi vänta på stick i fingret. Lååååånnngggg väntan...
Bra, inget förhöjt CRP - alltså ingen infektion. Åka hem?
Nej, inhalera astmamedicin. Låååånnggg väntan...
Åka hem?
Nej, träffa doktorn igen.
"Sköterskan missförstådd mig. Hon gjorde inte det hon skulle. Hon skulle ha gjort en mätning före och efter inhalationen. Och kortison glömde hon. Ni för vänta."

Åh, vid det här laget hade mina barn tröttnat på väntrummets leksaker för länge sedan.
Morris och Moltas blev osams om allt. Mille ville bara springa i korridoren och slå på dörrarna till kuratorer och öppna de dörrar som stod lite på glänt där någon förmodligen satt och diskuterade abort eller inte abort.
En rödgråten ung tjej stormade ut genom ett av rummen.

Ja, efter lååånnnggg tid kom vi därifrån med recept på astmainhalationer och;
"Hon har säkert astma. Jag skriver en remiss för utredning. Börja inhalera en månad, morgon och kväll."

Jag fattar inte. Först hade hon ju inte astma. Och den där mätningen blev ju inte gjord. Hur kunde hon helt plötsligt säkert ha astma? Jag orkade inte fråga, ville bara komma ut. Tänkte inte ens på det då.

Mille som sprungit fram och tillbaka i korridoren hade morgonblöjan tung av kiss hängande i knävecken.
Så bra då att jag varit duktig och tagit med en ny blöja. Jag gick in på toa för att byta, tar av kissblöjan och letar efter den nya.
Vad nu? Ingen blöja i väskan? Jag la väl ner den? Eller la jag bara fram den? Ligger den kvar på hallbyrån? Antagligen.

Jag drog på Mille sparkbyxan ändå. Tänkte att det får gå bara till affären.
Men innan vi hann gå så lyfte jag upp Mille från väntrummets golv där han stod i en sjö av kiss.
Tack och hej, vårdcentralen!