Skylten

Hoppas den här skylten kan hjälpa lite.

Den här skylten har vi aldrig lyckats få upp ordentligt. Den har stått på pinnar som ramlat omkull. Aldrig gjutits fast. Skjuta upp, göra en annan dag, glömma bort, slarva bort... Så är det hos oss. Jag skyller allt på Dennis. Gräva hål och gjuta känns som hans uppgift i familjen. Vi håller hårt på könsrollerna.

När min mamma var här och städade i trädgården hittade vi den gamla bortglömda skylten bakom huset. Och det gamla barnvagnschassit, som egentligen skulle följt med till soptippen.
Eftersom jag inte kan glömma den påkörda pojken i Gnesta skapade jag den här tjusiga installationen igår. Strax efter att Mille kämpat med sitt rymningsförsök.
Mycket nöjt har jag märkt att många bilar kör MYCKET sakta förbi. Jippi!
Antagligen är det bara nyhetens behag, men ändå. I väntan på på ett staket så är det bättre än inget.