Hemskt HÄR!
Jag kan inte tänka mig någonting värre.
Det måste nog vara det hemskaste som kan hända en förälder. Att förlora sitt barn. Och så ha orsakat det själv.
Jag lider med dessa två människor. Vad gör de ikväll? De måste ha fått massa lugnande mediciner för att inte bara hoppa ut genom ett fönster eller ställa sig framför ett tåg. Så hemskt, så hemskt!
Tänk hur gärna de måste vilja vrida tillbaka klockan bara för att få det ogjort. "TÄNK OM ... jag hade kollat en extra gång..."
Herregud, vad sorgligt det är!
Jag googlade på påkörda barn och fick en skrämmande mängd träffar. Just att backa på verkar vara lätt ruskigt lätt hänt. Usch, jag backar nu med största försiktighet hela tiden och särskilt utanför dagis och skolan.
Vi har många gånger pratat om att bygga ett staket runt vår trädgård och det har aldrig känts så angeläget som just nu.
Mille har lärt sig springa. Han springer snabbt också. Hur som helst utan någon som helst koll. Tyvärr så kör de flesta alldeles för fort på vår lilla grusväg. En del helt sinnessjukt för fort. En gubbe, som är busschaufför, är den sjukaste av dem alla. Vi hatar honom! Dennis gör fuck-tecknet till honom, men han kör på lika fort. Helt hopplöst.
Vi behöver verkligen ett staket!
Det finns några hjältar i min omgivning som erbjudit sig att komma hit och hjälpa till. Min hjälpsamma syster ASTRID. Hon ringde faktiskt idag och sa:
"nu måste vi planera staketbygget. Jag har fått jobbschemat och jag måste veta när jag ska ta ledigt för att komma och snickra staket".
Fatta, vilken syster! I LOVE YOU!!!!
Och så kära vännerna Camilla och Larsa.
"Vi kan komma midsommarveckan och hjälpa till!"
Härligt!
Det kanske till slut blir av efter tre år snack.
Det är nog bra att börja i alla fall. Hela trädgården kanske inte finns chans att hinna med eller ha råd till, men åtminstone staket ut med vägen. Alltid en början. Och risken att ett barn blir överkört kanske minskar med ganska många procent.
Synd att jag själv är så ohändig och att Dennis måste jobba hela sommaren.
Det roligaste vore om det blev ett helt litet arbetslag som kom och jobbade.
Sommar, sol, fint väder, härliga människor, god mat, grilla på kvällarna, dricka lite öl, åka och bada, umgås, skratta, lyssna på musik och BYGGA STAKET -RÄDDA LIV (rädda Mille).
Det är min dröm inför sommaren.
I natt kommer jag tänka på pojken som inte finns mer. Och på hans föräldrar.
4 kommentarer:
Gudmor vill rädda mille!!!
JAG KOMMER OCH HJÄLPER TILL!
Fy, det här är så hemskt att det liksom inte alls går att ta in helt... Jag hoppas med hela mitt hjärta att familjen kan sörja utan skuld, att det kan få sakna sitt barn utan att förbanna sig själva.
A fy vad hemst det är, kan inte ens tänka mig hur dom mår nu...Stackarna!!!! Stackars pojke!!!!
Jag VILL också rädda Mille och hjälpa er. Bara att vi inte kan planera mer än en mnad i taget typ. Nya bud hela tiden på Nisses front och så.... Senast Boston...
Men någon gång kommer vi och snickrar lite, vet dock inte när....
Kram kram!!
Vila i Frid lilla pojke!!!
Hej Ja bygg ett staket och prata med den där som kör buss. Man blir tokig om dom kör för fort. Här på gatan så sätter vi ut såna där blomlådor. Jag vet inte om det blir bättre men jag tror det. Så himla hemskt att det där lilla barnet dog. Ofattbart.
Nu måste vi börja säkra upp den här gården igen. Det var ju ett tag sen dom andra barnen var ett år. Redan nu försöker dom ju krypa ut på bron så fort dörren öppnas.
Vilka systrar du har som ställer upp. Jag tror att det är något speciellt med systrar. Kram Maria
Hej Greta!
Vad klok du! Ibland är det svårt att fatta att du bara är 18 år. Jag tror inte alls att så många i din ålder tänker som du.
Du är så hjärtligt välkommen att komma även om du inte bygger staket. Fundera på om du kan veckan efter Hjalles födelsedag. Då kommer Astrid. Kanske vi kan locka hit Hjalle också!?
Puss på dig!
Hej Stina!
Jag vet att det är svårt att planera och jag klandrar er absolut inte, tro inte det.
Kom bara när som helst, vi är hemma hela sommaren utom en vecka då vi ska till Malmö.
Boston? Jag hänger inte med riktigt... Vem ska till Boston?
KRAM!
Hej Maria!
Ja, vi har tänkt på det där med blomlådor för det ser man ju ganska ofta. Men det skulle förmodligen inte funka. Vår väg trafikeras av bonden här på bygden som rätt ofta kör förbi med sin traktor och ibland grävmaskin.
Längre bort på vägen ligger ett stall och nästan dagligen kör hästtransporter förbi.
Kanske lite svårt med blomlådor för dem.
Jag kan säga att det ÄR något speciellt med systrar! Något alldeles fantastiskt speciellt! Majken och Ester har fått den bästa gåvan - systerskapet!
KRAM!
Skicka en kommentar