Jag kan inte gå och lägga mig utan en bok. En tidning går inte alls.
En bok däremot gör mig skönt avslappnad och sömnig, Jag läser oftast bara en stund 10-30 minuter kanske (ibland längre), tills jag håller på att somna. Sedan släcker jag lampan och somnar direkt. Det är den bästa vanan jag har.
Jag läser inte särskilt fort så jag kan hålla på med en bok rätt länge. Och jag skulle aldrig kunna hoppa över en sida och absolut inte strunta i att läsa ut en bok. Det är nästan som en tvångstanke. Jag kan bara inte, vet inte varför det blivit så. Jag tror att det började med att jag ofta har lite svårt att komma in i boken, så tänker jag att "snart så kommer jag in i den, bara ett kapitel till..." o.s.v. Jag vill liksom ge alla böcker en chans, de kan ju bli bättre. Oftast blir de det också.
Nu läser jag en hemsk, men intressant bok. "Ett hjärta av eld". En kvinna från Eritrea som skriver om sin barndom som barnsoldat. Herregud, vad hemskt!
Hon bor i ett träningsläger i öknen där alla ska lära sig döda. De har knappt någon mat och inget vatten. Hon är sex år och gräver med fingrarna i den stenhårda torkade leran efter vatten. Inget. Dagarna går, inget vatten. I en håla hittar hon gegga och lera som hon ÄTER, vräker i sig. Och blir så klart jättesjuk.
Till slut kommer det efterlängtade regnet. Jubel!
Det vräker ner. Den totalt uttorkade floden fylls med vatten som forsar fram.
De badar och dricker, dansar och jublar. Då ser de plötsligt massvis med döda kroppar som flyter omkring! De har sköljts med från ett gömställe i något buskage.
Liken sväller snart upp i värmen och stinker fruktansvärt, vattnet är nu supergiftigt. Hemskt, va?
Liken måste upp och grävas ner. Det får de yngsta barnen göra.
Utan något att dricka. En av dem kan inte stå emot törsten utan dricker ur floden. Han spyr, får kramper och dör senare på natten.
Vårt diskmaskinselände känns rätt okej, om man jämför...
Läste också på Dennis kusins blogg om lilla Grace på barnhemmet som dog av en vanlig lunginflammation. Vilken orättvis värld! Jag blir alldeles matt.
Idag satte jag inne lite pengar till Sanna (kusinen) så hon kan handla lite till barnhemmet. För en gångs skull vet man att pengarna kommer fram. Inga rika ordförandegubbar som tar ut dem i arvoden.
Vi är kvar i Linköping. Hela dagen bara gick.
Morris och Mimmi (min mamma) gick på bio. De såg "Draktränaren", en 3D-film. De tyckte båda att den var JÄTTEBRA!
2 kommentarer:
Hej! Tack för pengarna:) Ska köpa mycket fint för dem, tack tack tack! Kommer tyvärr inte hinna köpa något innan nästa termin (maj), pluggar inför 4 tentor som jag har på måndag och tisdag. På onsdag åker jag till Tanzania i tre veckor, men så fort jag kommer tillbaka blir det storköp:)
Va kul att du också varit här! Vart var ni då i Kenya? Önskar att jag kunde ta en tur förbi Sydafrika, men tiden o pengarna är inte riktigt på min sida, Zanzibar duger gott och väl:)
Massa kramar till er alla!!
A, fy, det är bra att få lite perspektiv då man sitter och tycker att saker och ting är orättvist!
Började på "Dom Apatiska" men var tvungen att lägga den åt sidan ett tag för de vi måste läsa i skolan, men det är ju också helt sjukt att det har hänt/händer här i 2000-talets Sverige, vi som tror att vi är så jävla bra!
Man blir riktigt mörkrädd!!!!
Hur man ens kan anklaga familjer under så hård press för att droga sina barn eller tvinga dom att spela! Och om det nu skulle vara så, hur härligt tror man då att dom har i sina hemland som gör något sådant!? Men det är ju självklart att inget barn skulle kunna spela så sjuk hur begåvad skådis man än må vara!!
Det är mycket bra att det skrivs böcker om sånt här! Samtidigt är det så sjukt att det kan pågå sådana orättvisor! Nästan mitt bland oss och över hela världen. KRAM KRAM!!
Skicka en kommentar