Ganska ofta åker jag och barnen till Linköping. Det är som semester.
Min snälla mamma passar barnen, lagar all mat, diskar och går upp först av alla på morgonen och lagar frukost. Helt fantastiskt underbart! Vilken snäll mamma jag har!
Jag tänker ofta att jag vill hinna träffa några gamla vänner i Linköping. Det hinner jag nästan aldrig. De allra flesta har jag helt tappat kontakten med, tyvärr.
Här på bilden är Fia.
Vi sprang på varandra i stan när jag var i Linköping på sportlovet.
Vi sa att vi skulle ses då, några dagar senare. Det gjorde vi inte. Fia ringde, men jag hann inte ens ringa tillbaka.
Men den här gången kanske... Det skulle vara så roligt att träffas! Vi har känt varandra sedan vi var sex, sju år och varit med om många galenskaper tillsammans. Vi var brevvänner ett tag fast vi bodde tre minuter ifrån varandra. Och vi har pratat många kärleksbekymmer i tonåren.
Tänk vad roligt om vi kunde ses nu i veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar