Jag fick en fråga om diskmaskinen. Kära syster i Malmö som inte läser bloggen lika flitigt som systerna i Stockholm sa att "jag läste din blogg igår kväll och det var som att läsa en bok. Men HUR GÅR DET MED DISKMASKINEN???!!!" Ett tydligt tecken på att diskmaskinen spelar en stor roll i mitt liv. Hemskt. Jag som har läst massa cancerbloggar i helgen. Flera slutade med personen dog. Och vad skriver jag om? En trasig diskmaskin. Men jag har lugnat mig en smula och nästan glidit in i en staketblogg istället.
Som om det skulle vara bättre? Jo, lite faktiskt. Staketet kan ju rädda liv. Tänk på Gnestapojken och ögonblicket då allt förstördes! Ögonblicket som aldrig går att få ogjort.
Men jag bjuder ändå på en uppdatering vad gäller diskmaskinen;
Ja, kanske har adrenalinet lagt sig en smula vad det gäller diskmaskinen sedan vi fick beskedet om att en ny är på väg. I köket har det blivit en koja där den maskinen har stått. Den står nu på verandan.
Idag är den stora dagen då den NYA kommer!!! Ohlalala...
De sura männen ska leverera den. Hu, jag vill inte träffa dem! De är ännu surare nu eftersom vi ringt fyra, fem gånger till Ikea och sagt att de är värdelösa.
Diskmaskinen ska på specialutredning på Whirlporls huvudservicecenter.
Jag känner en liten svag oro att den nya maskinen inte heller kommer funka. Då är det liksom avgjort vem som hade rätt och fel. Diskmaskinsmännen eller Dennis.
Jag hoppas innerligt att den nya med glans diskar skenande rent.
Tillbaka till staket igen.
jag kommer ihåg ett avsnitt av Filip och Fredrik när de besökte en kvinna som tände sexuellt på staket, stängsel och murar. Hon sov med en bit av Berlinmuren bredvid sig i sängen. Oj, så långt kommer jag inte gå i mina drömmar om ett staket!
Nu för tiden har vi ingen TV-mottagning sedan över två år.
De gånger jag är i Linköping är det värsta lyxet att knäppa på en fjärrkontroll och se olika program. Jag tror att det är avsaknaden av TV som gjort mig till en ganska flitig bloggare.
Nu ska jag duscha, så jag inte står i duschen då de sura männen kommer.
1 kommentar:
Hej
Jag är jätte glad att ni inte har TV så du kan blogga jätte mycket. Varje dag så skriver du så mycket intressant. Faktiskt oavsett om det handlar om mirakel och diskmaskiner.
Tänk att han föddes i vecka 25. Om jag var mer noggrann av mig och så där flink i fingarna och hade bra nerver så skulle jag kunna tänka mig att jobba med för tidigt födda. Jag tycker att det är så otroligt fantastiskt att man kan rädda så små barn. Hoppas att han inte har så mycket besvär av sina lungor.
Mina tvillingar föddes inte för tidigt. Vi trodde ju det efter att ha läst en massa tvillingböcker men vi gick tiden ut (minus några dagar med båda).
Föddes något av dina andra barn också för tidigt?
Hoppas det gick bra för dom med bindhisar i skolan. Så hemskt med hatten. Man blir galen. Kramar Maria
Skicka en kommentar