Stackars, stackars Moltas...

Idag hände en liten olycka i vårt hem.

Moltas var på ett strålande humör och skulle hjälpa mig att laga lunch. Blodpudding som han tycker är så gott. Han stod och tittade på en den stora smörklicken som skulle smälta. Han skulle lägga i blodpuddingen när den var borta. Han väntade med spänning... Och så äntligen - splash! Han KASTADE den i det kokande smöret som skvätte rakt upp i ansiktet på honom. I ögat dessutom.
Oj, oj, oj vad jag tyckte synd om honom! Han kunde inte öppna ögonen på jätte, jättelänge. Och ont hade han som bara den. Satt med ansiktet tryckt i en blöt handduk och grät och grät.

Kom ihåg det den som läser; om ett barn ska vara med och steka - påminn om att man inte kan kasta ner saker i stekpannan!
Det var inte smart av mig att låta honom sköta det där. Jag tänkte mig verkligen inte för och allt gick så fort.

Efter lång och hjärtskärande gråt fick han äta hur mycket glass han ville.
Då fick han frossa, skakade tänder så han knappt kunde prata. Min finaste pojke! Älskade lille vän, som ville vara stor och hjälpa till med maten. Han tittade sig i spegeln och var förvånad över alla röda brännmärken. Med skakade tänder i värsta frossan, får han syn på "en gubbe" i pannan. Alltså prickar som bildar öga, öga, näsa och mun.
"Titta en gubbe".
Ja, det gäller att se det positiva i allt.

Vi gick och la oss under duntäcket. Han somnade och vaknade efter två timmar.
"Det är bra nu, mamma."
Tapper var rätta namnet på honom, eller hur?
Jag älskar honom SÅÅÅ mycket!