Jag och diskmaskinsmän

Jag får ingen bra kontakt med diskmaskinsmän. Personkemin stämmer inte alls.

I dag tänkte jag ha en riktig städdag. Promenerade med Bosse och Mille. Mille somnar alltid i vagnen och då vet jag att jag har ungefär två timmar bebisfri tid. STÄDA stod på programmet. Jaha, då börjar jag med att få undan all disk, in i diskmaskinen. Skönt.
Och så på med maskinen. PIP, PIP, PIP, PIP, PIP....!!!
Jä--a maskin!! Jag orkar inte med en trasig diskmaskin. Den har krånglat sedan 5 december. Diskmaskinsmannen har varit här och gruffat över att vi lagt hushållspapper i den, nöjt plockat ut det - ingen skillnad. Samma krångel. PIP, PIP...
Då sa de åt oss att byta ett plaströr. PIP, PIP... Samma krångel.
Emellanåt fungerar den alltså ganska bra.

Nu ringde jag.
"Jaha, det är ni som har lagt hushållspapper i maskinen", sa diskmaskinsmannen i telefon.

Åh, jag gillar inte att vara "familjen med hushållspapper-Tapper-Kaller"!!

"Då ska ni räkna blinkningarna på maskinen".
"Förra gången sa ni att vi skulle räkna pipen"
"Det har vi aldrig sagt".

Jaha, så försökte jag räkna massa supersnabba blink. Och så var det meningen att jag skulle se ett rekordsnabbt mellanrum innan blinket satte igång igen.
"Jag tror det är fem"
"Tror... Du ska inte tro. Det här viktigt! Det finns ingen kod som är fem."

Samtidigt som jag stod mer och mer stressad och skulle räkna blink pep ju maskinen jättehögt. Åh, stress! Och så den där mannen i örat.

Nu fick jag det till elva och han ska surt kolla upp det och höra av sig nästa vecka.
Som sagt, personkemin stämmer inte till 100%...

Nämen, nu var det ju städa jag skulle göra. Kalas på lördag.