Diskmaskinen

I förrgår ringde diskmaskinsmannen. Han var trevlig och glad och sa att han var på väg till oss.
"Jaha, men vi är på väg till sjukhuset"
Vi skulle dit med Morris för en annan grej (inga brännskador).

"Kan ni inte lämna olåst? Jag tänkte komma mellan klockan 1-2"

"Jo, jag kan koppla hunden på verandan".

"Jättebra, då kommer jag då", sa han glatt.

Väldigt skönt. Det är ju SÅÅÅ JOBBIGT med en trasig diskmaskin, nu inne på fjärde månaden.
Efter vårt sjukhusbesök kändes det härligt att komma hem till diskmaskinen. Diskmaskinsmannen hade inte ens ringt och klagat på att vi misshandlat maskinen med hushållspapper eller något annat allvarligt.
Hade han kanske inte ens varit där? Jodå, det såg annorlunda ut.
MEN, igår kom det härliga PIP, PIP, PIP!!!
Jag hatar den här diskmaskinen.
Diskmaskinsmannen går det inte få tag i heller, bara mellan 8-10 på morgonen och då är det oftast upptaget.
I DON`T LIKE THE DISHWASHERMASHINEMAN!