I morse vaknade jag av att Mille kräktes på mig i sängen. En sekund senare ropar Majken att min älsklings-skål Rosti Magrethe hade gått sönder. Och en tavla...
I soffan satt Dennis hålögd och darrig. Han hade mått dåligt hela natten (vinterkräket) och inte sovit en sekund och internet funkade inte. han har nåt matteprov som ska vara inlämnat i kväll.
Alla barnen gnälliga och osams. Morris hade fått glas i foten och efter tavlan och blödde. Moltas och Mille massa feber, och jag själv superförkyld.
En sådan morgon försöker jag påminna mig om att jag ska vara glad att jag inte har cancer i bukspottskörteln.
Jag var ju lite orolig för det i somras och höstas då jag hade någon konstig känsla i sidan.
Vilken tur jag har som har världens bästa husläkare som lät mig göra både röntgen och ultraljud!
Dagen har fortsatt ungefär på samma sätt. Diskmaskinen står här full av smutsig disk. Vi måste tömma den, jag vet. Men Mille är så klängig, kommer och drar i mina byxor och vill att jag ska bära honom. Det är så synd om honom, han kan inte sova. Vaknar direkt för att han är så slemmig i halsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar