Jag tror att en del av mina vänner undrar om jag och D (min sambo/pojkvän/partner/far till mina) barn blivit tokiga.
Igår fick jag ett samtal från svärmor;
"Grattis fru Tapper!"
"Vad nu? Vad är det här?!"
"Jag heter inte Tapper och kommer aldrig heta Tapper?!"
Jag började ana viss oråd. Mycket riktigt.
Folk tror att vi har gift oss, en regnig torsdag i november.
Nej, jag har gått promenad med Bosse och tänkt att vad det hemskt det vore att få Parkinson.
Druckit kaffe hos grannen, försökt skriva ut visumansökan till Indien.
Jag har med andra ord knappt sett mannen jag lever med som försöker komma över sin jetlag med att sitta i studion och väntat på att bli trött.
Vi har inte gift oss.
Vi kommer aldrig vandra kyrkgången fram som brud med vit spetsklänning och blombukett och brudgum i svarta byxor och blanka läderskor.
Ånej, aldrig.
Dennis känner sig aldrig så obekväm som de gånger han har tvingats dra på sig svarta finbyxor och läderskor.
Han känner sig som en psykopat som försöker låtsas vara någon annan.
Nej, vi är helt enklet inte paret som efter fem barn skulle komma på tanken att titta varandra i ögonen och hålla varandras händer och lova inför Gud och hela världen.
Herregud, nej... Vi skulle inte kunna hålla oss för skratt i tio sekunder ens.
Vi trivs bra ihop ändå.
Det är bara så att Dennis skulle gå med i Facebook och valde relationsstatus; gift med mig.
För visst är det så. Jag vi är ju som gifta. Mer gifta än ett liv tillsammans med fem barn går väl knappt att bli.
Eller?
Dennis kallar mig alltid för "my wife" när han är ute och reser. I t.ex, USA fattar inte om man säger "girlfriend" och har hus och familj tillsammans. "Men varför är ni inte gifta?" Det enklaste är alltså att bara låta mig gå för "my wife". Jag kallar honom också för "min man" för inte skulle jag vilja säga "pojkvän" eller "sambo"...
Alltså ledde den här relationsstatusen till en del telefonsamtal, sms och gratulationer på Facebook.
Oj. Pinsamt. "Det bidde visst lite fel där..."
Kanske är det dags att gå på Drop in på rådhuset och få det gjort?
Fast först BVC...
4 kommentarer:
hehe, Jag FB kan ibland vara knäppt! För en stund trodde jag faktiskt ni gift er inför Indienresan eller nått sånt, men det är ju självklart att ni skulle välja den statusen! Pojk och flickvän var ni kanske för 10 år sedan drygt. Skit i alla på FB, eller bara säg tack för grattis du behöver ju inte förklara. Massa kramar!
Jag visste inte om denna komentaren kom med nu men det ser ju så ut! Jag har nämligen i typ en och en halv vecka försökt komentera andra inlägg utan atat det funkat.... skumt! KRAM KRAM i allafall...
Hello!
Hahahaha!! Så kan det gå.... Jag kollade din blogg flera ggr om dan för att se om ni VERKLIGEN hade gift er.... Som Stina sa, tacka för grattis o strunta i att förklara. Folk ääääär så nyfikna, dom kan gott få undra! Kram
Stina;
Jag tyckte väl att det var lite väl länge sedan jag hörde ifrån dig här. Har saknat dina kommentarer.
Så Greta vann det där i Trollhättan?!
FIA;
GRATTIS TILL ER FÖRLOVNING!! Ni lyckas vara lite mer romantiska än vi... Härligt! Vad roligt! Ska ni gifta er snart också?! Det var just det där med nyfikenheten, du vet... ;)
Skicka en kommentar