Vecka 25

De som är lite äldre eller de som inte själva har fått barn brukar fråga vilken månad jag är i.
Jag blir alltid lika fundersam, man pratar ju aldrig månader nu för tiden.
Men jag är alltså i, få se nu... 6:e månaden, snart 7:e.
Det är helt underbart! Jag älskar att vara gravid!
Varje liten spark gör mig lyckligare än lyckligast! Det är inte alls så där att bara för att jag varit med om det flera gånger förut så skulle det inte vara lika magiskt, men det är det!
Precis lika magiskt. Kanske till och med ännu mer magiskt!
Jag älskar det där lilla barnet som jag bär på jättejättemycket, mitt fina lilla barn!
Och hjärtat i den lilla kroppen har rättat till sig och lät alldeles perfekt i tisdags hos barnmorskan.
Hon lyssnade länge och noga. Jag tänkte att nu hör hon väl något konstigt, som inte jag hör. Moltas var med och hade svårt att hålla tyst. Han tyckte det lät som bebisen hostade.
Till slut sa hon i allla fall att det lät jättebra. 148 slag/minut. Förra gången 142 slag/minut.
Lilla hjärtat!

Dagen efter var jag hos specialistmödravården och tittade med ultraljud på moderkakan, som vid v.18 låg för livmodermunnen. Den får inte ligga för där när det blir dags att föda för då går det ju inte, utan då blir det kejsarsnitt. Men nu så hade moderkakan så perfekt förflyttats sig uppåt.
Läkaren sa att nu är det ingen risk att den går tillbaka, utan nu blir det vanlig förlossning! Wow!
Överläkaren sa också att det är helt okej om vi inte väljer igångsättning den här gången. Förra gången blev vi övertalade till det och det ångrar vi.
Nu finns risken att vi föder hemma om vatten skulle gå innan värkarna sätter igång. Läkaren sa att då går det nog så fort att ni knappast hinner in till sjukhuset.
(Jag födde Moltas på 25 minuter, kanske jag ska tillägga...)