Jag blir glad av att se fina saker, särskilt när jag borde plugga matte.
Den här är mörkläggande fast den är så färgglad och fin.
385:- från www.frapp.se.
Den tycker jag Moltas kan önska sig till sitt och Majkens rum. Så de kan sova riktigt länge om morgonen på helgerna. Inte vakna med solen.
Den här fina rullgardinen
2 kommentarer:
Å så bra att du kommenterade hos mig för jag har tappat bort dig! Både i minnet och i datorns minne. Vi börjar båda bli till åren. ;);) Jag har nu suttit och läst ikapp och ser att du är GRAVID!!!! Grattis!!!!
(FY vad avis jag blir.) Jag väntade också en femma men den ångrade sig i vecka 12 och så var det med det. Jag var 45 så det kanske var lika bra. :) Fast egentligen brydde jag mig inte om ålder. Det var ju en "olyckshändelse" som var SÅ välkommen. Antagligen var det åldern som ställde till det med missfallet så det var väl trots allt lika bra. Men sen dess tycker jag det är så förfärligt lite med fyra barn! :) (Hu vad bortskämt det lät!!! Menar inte så.)
Läser om byrackan och förstår din frustration. Han ser lömsk ut på bilden du valt också. hahaha Men jag förstår också hur gossig han är mellan varven. Det är nog lite för mycket testosteron så kastrera ni. Det brukar bli hur fint som helst. Vår Pommac är kastrerad av naturen. Han har bara en testikel och är den lugnaste av lugna. Vi har bara hört honom morra en gång och det efter att en valp på 7 månader terroriserat honom länge och väl. Vi bekymrade oss till och med för att han INTE sa ifrån, tyckte att han var alldeles för hamig. Men så när valpen började kaxa och sätta på Pommac och bita honom i öronen för tusende gången DÅ hör vi ett avgrundsmorr och på en sekund sätter han valpen på plats och valpen blir underdånig och slickar honom om munnen underifrån och vi blev alldeles lyckliga för att han morskade upp sig. Så det är inte bra om de är FÖR snälla heller. Pommac blir utskälld och påsatt av ALLA hundar, tikar som hannar. Kan ju inte vara så kul för honom.
Karin Fossum har jag läst många av. Hon är lagom lättsam. Den finaste av henne som står i en klass för sig är nog Älskade Poona.
Efter den tyckte jag att hennes efterkommande inte kunde mäta sig och så slutade jag läsa av hennes digra produktion. Men den där Jonas Eckel kanske vore nåt. Gillar just det där vardagsfina som hon är så bra på ibland!
Ha det fint med dina fina barn, din fina mage och den ilskna gosebesten. :)
Tack, Persilja!
Vad tråkigt att "olyckshändelsen" ångrade sig! Det hade säkert blivit jättebra. Men vi får väl ändå tacka naturen för att den kan säga ifrån om något inte är bra med barnet. Om det inte är livsdugligt, för det allra flesta missfallen ska ju vara kromosomfel.
Men ofta känner vi väl sorg i våra hjärtan ändå, över barnet som inte blev... Jag har två sådana erfarenheter i mitt bagage. Snopet har det känts, lite lurad och besviken.
Ja, fyra barn är en stor gåva, men jag fattar känslan av att det är lite. När du en gång ställt in dig på att nu kommer det en till, fem...
Men som tur är verkar du vara bra på att njuta av dina fyra, kaoset som dina fyra ser till skapa runt ikring dig. :)
Vad härlig han verkar Pommac, helt underbar! Just så önskar jag att Bosse kunde vara. Så där "för snäll". Idag försöker jag boka tid för kastrering, upptaget hela tiden. Men vi hoppas mycket på en lugnare hund så snart som möjligt.
Heja Pommac, vilken myshund! Varje gång han dyker upp på dina foton så ler jag.
Jag har just halkat runt på isvägarna efter Bosse som dragit efter en löptik.
Kram!
Skicka en kommentar