Så här kan man beskriva det:
(det var en som gjord det, när jag berättade...)
Om man köper triss-lotter varje vecka, år efter år. Skrapar och hoppas, skrapar och hoppas. För det skulle förändra så mycket i vardagen, att få det lite lättare ekonomiskt.
SÅ PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!!!!
En vinst! En miljon!!!!!
Äntligen! Äntligen!
Oj, oj, man blir så glad, så glad!!!
Och så stoppar man ner den där lotten i fickan för att ta med den till affären och lösa in den. Så underbart härligt! En vinst! Tänk vad underbart allt kommer bli!
Nästan så man måste vara fin till det speciella tillfället att lösa in vinsten. Man byter kläder och piffar till sig. Slänger in de gamla kläderna i tvättmaskinen.
Sätter på sig nya fina och så var det dags att åka och lösa in lotten.
Men... var la jag den nu då??? Hm...
I fickan.
I jeansen.
Var är dom nu då?
I TVÄTTMASKINEN!!!!!!!!!
Stoppa maskinen!
För sent.
Lotten snurrar runt där inne i löddret och bubblet.
Alldeles upplöst.
Ungefär så.
Men nu ska jag göra en uppryckning och gå ut i septembersolen och måla staket.
4 kommentarer:
Nej, du menar inte...är det DET som hände på riktigt????????
Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!!!!!! Jag förstår om du är i upplösningstillstånd. Visst, livet är inte bara pengar, lycka kan inte köpas för pengar, du har det bra med fyra barn och man och hus, och taadidaadiidaa. Men ändå!!!! Hände det där på riktigt-hur kan man låta bli att älta och våndas??????????????
Nej, det är inte riktigt vad som hände. Men nästan. Jag tycker att det är en ganska bra liknelse.
Jag har lovat min mamma att inte skriva om det här. Tyvärr har jag lite svårt att låta bli. Jag kan inte låta bli min blogg, jag är liksom beroende av att få skriva av mig, och då kan jag inte låtsas som ingenting hänt.
Men när det har gått ett tag kan jag berätta vad det är. När det har blivit historia av det. När jag helt har lagt det bakom mig. Men du har rätt; pengar spelar vare sig man vill eller inte, en viss roll. Det är ju det som är så nedrigt! Så förbaskad nedrigt.
Ditt inlägg igår var så träffande även för mig! Vad var det jag skrev innan det här hände?!
Jo, jag är sååå lycklig!!!! Glad över nybakat bröd och sensommarblommor... Och så PAFF!!!! Du ska inte gå omkring och känna så - vårsågod; ta den här ångesten!
Nu ska jag akta mig för det, uttrycka lyckokänslor.
Hoppas ditt test funkade;
när du hoppades att du fick vara riktigt trött och eländig nu på måndag morgonen... =)
Många kramar, Karin
:) Du behöver inte berätta. Jag är inte så nyfiken. Jag förstår ångesten ändå. Liknelsen är bra. Det är lite konstigt det där hur man liksom inte får vara för nöjd. Antingen är det som tant grön kommenterade hos mig att man på nåt sätt framkallar eländet med negativa tankar eller så är det en naturlag att man på nåt sätt dras till eländet om man har för mycket flyt. Min dag idag blev rätt slätstruken. Jag har varit skitgrinig och irriterad och nästan lite i upplösningstillstånd. Så min omvända profetia funkade INTE. :)
Hoppas ditt missflyt löser sig eller att du iallafall kommer över det snabbt. :)
å karin jag är så orolig, jag har en klump i magen när jag läser mig ner vad du skriver... kan du inte ringa mig eller stina snart, om du orkar. i alla fall lite så man får höra hur allt är, mer på riktigt.
Skicka en kommentar