Det gör inte saken bättre

"Det kostar att vara dum."
Det var vad en kompis hade att säga när Dennis helt neutralt berättade om vad jag gjort.

Det gör ju inte saken lättare att komma över precis.
Nej, det här kommer jag inte över i första taget. Det är en sak som är säker.

Jag vaknade i morse efter en konstig natt med många drömmar, en explosionstanke for genom huvudet;
VAD HAR JAG GJORT!?!!! VAD HAR JAG GJORT!?!? VAD HAR GJORT!?! FAN!! FAN!! FAN!!!
(Och jag som aldrig svär, inte ens i tankarna nästan)

Det var så hemskt att vakna upp på det där sättet. Jag orkade inte med några frukosthungriga barn. Orkade inte byta bajsblöja och torka tårar när någon rasat den andres koja. Inte torka snoriga näsor.
Nej, jag smet ifrån allt ihop. Långt, långt ut i skogen gick jag. Bara Bosse och jag. Och där fick jag tycka lite synd om mig själv, fast jag vet att det inte är synd om mig. Men då, där ute i skogen, gick jag och snyftade och grät (jag som aldrig gråter). Bosse tittade lite förvånat på mig, men nosade snart vidare som vanligt.

Det sägs ju att det ska bli bättre om man gråter, men det stämde inte.
Nej, det känns om möjligt ännu värre.
Jag kan inte släppa det. Kan bara inte.

"Man ska inte gråta över spilld mjölk..."

Men det gör jag.