"Nej, jag vet. Det är hemskt sorgligt"
Vi sörjer.
"Men mamma, jag kommer nog leva länge"
"Ja, det hoppas jag verkligen, fina Moltas"
"När jag dör vill jag bli till aska"
"Mamma, jag vill se Isaks kropp"
Då hittade jag inget bra svar.
Det är så många tankar i huvudet på oss alla. Det är så svårt att förstå att han är borta. Det går inte att förstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar