En hemtenta som aldrig blev klar under vårterminens praktik har hängt över mig sedan dess. I helgen tänkte jag att "nu måste den bli klar, jag tar hjälp av Mimmi och Peter".
Igår kväll åkte vi till Linköping.
Jag jobbade fem timmar intensivt med hemtentan idag. Kände mig nästan klar och riktigt nöjd.
Firade med att ta med mig barnen till Ica Kvantum och köpte lördagsgodis.
Hemma igen skulle jag bara finputsa lite och göra referenslistan. Ca 12 veckors ångest skulle äntligen vara till ända.
Vad händer?
Peter möter mig i hallen för att berätta att hela dagens arbete försvunnit!
Då känns det tungt.
2 kommentarer:
:(
Igår kämpade jag vidare och blev nästan klar.
Idag började en ny kurs så idag orkade jag inte ta itu med hemtentan. Den har fått ligga och "jäsa till sig lite" tills imorgon, tänkte jag.
Då gör jag finslipet och så iväg med den! Usch, fy, bort!!
Idag har jag fikat med en klasskamrat som kämpar mot en hemsk cancer. Styrka och envishet utstrålade hon.
Då blir jag påmind om att en gammal sketen hemtenta ör väl inget att oja sig över! Nej, gud nej. Hemtentor är baggisar.
Skicka en kommentar