Jag såg en film för ett tag sedan. Den var kanske inte jättebra, men jag kan inte glömma den, så något hade den visst ändå.
Usch, mardrömmen! Att förlora ett barn. Och tro att man bär skulden helt själv.
Hon somnar med sin alldeles nyfödda dotter i famnen. Ansiktet tryckt mot sitt bröst.
Hon vaknar sedan med ett ryck.
Flickan är död.
Åh, herregud.
Bebisar får inte dö.
Men ibland gör de det.
Alla änglabarn.
Jag känner flera som alltid kommer sörja sina änglabarn.
Tack för mina friska fina barn. Låt de alltid förbli så.
Usch, mardrömmen! Att förlora ett barn. Och tro att man bär skulden helt själv.
Hon somnar med sin alldeles nyfödda dotter i famnen. Ansiktet tryckt mot sitt bröst.
Hon vaknar sedan med ett ryck.
Flickan är död.
Åh, herregud.
Bebisar får inte dö.
Men ibland gör de det.
Alla änglabarn.
Jag känner flera som alltid kommer sörja sina änglabarn.
Tack för mina friska fina barn. Låt de alltid förbli så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar