Medellivskris???

Här går jag och tänker på livet.
Den där boken "En dag" väckte en del tankar. Den utspelar sig under 20 år.
Det är det som gör den så spännande. År efter år läser man girigt vidare för att få se vad som ska hända.
Den slutar då personerna är runt 40 år.
Som jag. Oj. Som jag... Runt 40. Tänk. Medelålders. Jäklars anamma...

Jag tänker tillbaka på vad jag gjorde för tjugo år sedan.
Jag minns den hösten väl.
Min första höst i livet utan en skolstart. Jag hade just tagit studenten och börjat jobba på teatern.
Åh, vad det var spännande! Jag älskade det så mycket. Bara att få vara i den där stora gamla fina byggnaden, Stora Teatern. Att jag sedan var där för att servera kaffe i pausen eller riva biljetter gjorde inte så mycket...
Det var bara så alldeles makalöst häftigt att vara där.
Senare på hösten fick jag vara scenvakt också (istället för min chef) och det var VERKLIGEN spännande.
Så skönt att slippa plugga också. Jag var ju inte särskilt intresserad av min samhällsvetenskaplig linje som jag kämpat mig igenom under tre år. Bara av vissa ämnen. Drama till exempel.

Vad gjorde jag mer hösten 1991?
Gick någon kurs i skådespelarträning på kvällarna. Blev någon slags regiassistent till min kursledare i hans egna teaterprojekt på museet.
Mikael Drukkers pjäs som jag inte kommer ihåg namnet på längre.
Jag var tillsammans med en kille som hette Jeppe. Vi bodde i en fyrarumslägenhet tillsammans med två andra personer, Tommy och Agge.
Jag kommer ihåg allt så himla väl. Jag kan komma ihåg hur det luktade på teatern, vad jag hade på mig och så vidare.
Tänk att det är tjugo år sedan! Och jag som inte ens har bestämt vad jag ska göra i livet.
Ojoj!
Livet det pågår hela tiden. Lätt att glömma ibland.
Om tjugo år, vad gör jag då?