Vad jag menade med "inga svar" förklaras här

Ibland fattar jag mig verkligen inte på funktionerna i den här bloggen.
Till förra inlägget hade jag så klart tänkt skriva något mer än bara det under bilderna. Det gick INTE. Hur jag än försökte. Om och om igen.

Men okej, jag har inte utgett mig för att vara särskilt smart vad det gäller datorer och lay out och kommer aldrig att söka jobb som grafisk formgivare.
Så det får bli lite så här misslyckat ibland.
Jag skrev ju som rubrik "Inga svar" och vad menade jag med det?
Jo, att vi har inte fått några svar på Majkens prover. Några har frågat.
Det skulle ta ca en vecka och det har ju gått. Nästan en och en halv vecka.
Jag tolkar det som positivt (vore hon allergisk skulle vi nog hört något).

Det konstiga är att jag inte känner mig ett dugg orolig. Jag tror verkligen inte att hon är allergisk.
Inte alls. Varför tror jag inte det? Jag har ju ingen erfarenhet av allergier (tack och lov) så jag ska väl inte tro att jag vet så himla bra och kan känna igen symtomen på allergi. Läkaren tyckte ju att hon hade typiska symtom.
Varför blir jag en besserwisser och tror att hon absolut inte kan vara allergisk?
Jag vet inte riktigt. Kanske för ingen annan av oss någonsin i våra respektive familjer är det (vad jag vet i alla fall, jo en kusin...).
Nåväl, vi har alltså inte fått svar.

Men jag kan ge svar på en annan fråga som jag fått av en orolig farmor (kanske någon annan också undrar).
Nej, Bosse ska INTE avlivas om Majken är allergisk.
Absolut inte.
En frisk, snäll och ung hund som Bosse kan man ju inte avliva.
Han får så klart fortsätta sitt liv någon annanstans i sådana fall. Det finns säkert en annan hundkär familj som skulle älska honom lika mycket som vi gör.
Fast, som sagt, jag tror inte att det blir aktuellt med en omplacering.
Vi får nog se Bosse åldras här hos oss.

Manne sitter alltid med vid frukosten skulle jag berätta till de förra bilderna.
Han är snart sju veckor och gillar att vara vaken långa stunder utan att äta.
Han är inte bara en liten nyfödd som använder all sin vakna tid till att äta. Per automatik stoppar jag bara in bröstet i munnen på honom så fort han har vaknar. Och han ammar hungrigt, men han somnar inte alltid efter en stund (som tidigare) utan han kan vara vaken länge och bara titta förundrat på sin omvärld.

Gulligaste, finaste babyn.
Jag kan inte fatta att jag fått en till gudomlig liten människa att älska.
Fem stycken barn. Helt otroligt.
Ibland slår det mig; tänk att jag har FEM egna barn!
Åh, vad jag är lycklig!!!