SJ

Nu ska jag inte klaga. Bara berätta en sak. För klaga på otur kan man inte göra en dag efter det som hänt i Norge.
Tro nu inte att jag beklgar mig när jag beättar om vår misslyckade resa till Göteborg.
Planen var så att jag skulle ha klivit av tåget i Göteborg för 25 minuter sedan. Astrid skulle ha mött mig, Manne och Moltas. Vi skulle ha gått och ätit lunch, tittat lite på stan. Mött upp Mimmi och Peter som kört bil med resten av mina barn. Tillsammans skulle vi ha tagit spårvagnen och skärgårdsbåten ut till Brännö och gått på namngivningsfest.
Så blev det inte.
Nu sitter jag istället kvar hemma i Linköping efter att ha stått på tågstationen och stirrat på en skylt som påstod att allt var som vanligt fast inte ett tåg rörde sig. Klockan gick och gick.
Ingen ny information.
Resenärer som börjar prata med varandra.
"Vad händer?"
Någon springer iväg för att hitta SJ-personal.
"Allt är stängt.Ingen personal någonstans att fråga".
Någon lyckas få fram nyheter på sin Iphone (eller vad det nu är moderna människor har med internet i) och läser:
"Pga av nattens kraftiga åska fungerar inte signalsystemet, inga tåg från Linköping förrän tidigast söndag..."

Tack j---a SJ för att ni informerar så fint!!!

Nu sitter jag här med en mycket besviken Moltas.
De andra åkte efter mycket om och men.
Jag lyckades till slut köpa en bussbiljett i eftermiddag (alla andra bussar fulla). Vi är framme ikväll.

Hur kul är det att sitta på en buss i fyra timmar med liten bebis och en femåring som redan nu har ätit upp sittresegodis?
Alltså jag klagar inte, för jag låg inte under en buske igår och låtsades vara död då en galning sköt ihjäl mina vänner.
Nej, det här blir nog bra.  Till slut så.