Riddaren som inte var pirrig

Förra veckan deltog barnen i en riddarklubb på slottet.

Majken får instruktioner.

Ledaren talar om att det har blivit dags att möta "DEN SVARTE RIDDAREN"!!!

Majken var modigast av alla och anmälde sig att bli den första att möta svarte riddaren i duell-

Och så blev det Morris tur.

Och Moltas.

Medeltidsstämning både här och där.

Fanfar och trumvirvlar när riddarna skulle dubbas av hertigen.

Uppe på en stor kulle med stor publik dubbades de. En efter en.

Riddare av Nyköping.

Riddarklubben avslutades med tornerspel.

Åhej, full fart!!

Lille söte riddaren.

Jag frågade Moltas hur det var att gå fram inför en stor publik och bli dubbad av hertigen.

"Var det pirrigt när du skulle gå fram?" frågade jag.
"Nej, inte alls pirrigt", svarade Moltas bestämt.
"Nähä, fast det var så många som tittade?" frågade jag förvånat. Det var säkert över hundra i publiken och en väldigt högtidlig ceremoni. ("MOLTAS, härmed dubbar jag dig till riddare av Nyköping", sa hertigen med hög stämma.)

"Nej, jag var inte pirrig. Jag höll på att svimma", sa Moltas.