Istället gick jag bakåt i bloggen för att se vad som hände på dagen för ett år sedan; Moltas opererade bort halsmandlarna. Söta, fina Moltas!
Vad liten han var bara för ett år sedan!
Nu är han så stor, så stor och pratar en massa hela tiden.
Han vill ha en lillasyster. Han säger det ofta och så räknar med fingrarna;
"Vi har redan en, två, tre, fyra pojkar i familjen och bara en, två flickor. Det är mycket mindre. Jag vill ha en lillasyster, mamma!"
"Jag med!", säger Majken för 1000:ende gången.
"Varför tog du inte reda på det på den där undersökningen?!" säger Morris irriterat, han den ende som verkligen vill att det ska bli en pojke.
"Det blir världens bästa syskon, vad det än blir." säger jag.
Moltas har några roliga ord;
finklampa
Men... nu kommer jag inte på mer... jag som har gått omkring med en lista inne i huvudet av knäppa Moltas ord som jag måste skriva ned... Nu kommer jag inte på något mer än finklampan. Typiskt.
En annan rolig grej han sa var i alla fall när jag berättade att bebisen sparkade, då sa;
"Ojojoj, då måste du till sjukhuset! Nu! Bebisen måste komma ut på sjukhuset! När den bankar betyder det att den vill ut!!!"
Han var exalterad som bara den. Han tänkte liksom att bebisen knackade för att tala om "hallå, jag vill ut!"
Jag tyckte det var gulligt.
2 kommentarer:
Hej
Undrar vad det blir? Fast man vill inte veta innan. Så gulligt att höra hur barnen resonerar och önskar. Och vad det än blir så kommer dom ju att bli så nöjda. Våran äldsta ville ju inte ha några syskon alls när vi fick Majken och Ester och nu är han bara så fin med dom. Bär, busar och gosar. Hoppas allt blir bra nu med det där som gör dig arg. Jag tycker inte att någon ska få göra en snart blivande fembarnsmamma arg. Kramar Maria
Tack!
Värmande ord att få läsa...
Jag fortsätter att vara arg och frustrerad, men oron är det lite mindre med. Nu är jag mest bara arg och det är skönare än oro och ångest, tycker jag.
Idag har jag träffat en vän och pratat mer om eländet och det känns så skönt att få höra någon som säger att det jag gör är rätt.
Det värsta som finns är ju att gå omkring och fundera i sin ensamhet.
Snart vet jag nog hur det blir med och allt och då är det över, hur det än blir liksom...
Hoppas Signe och du uppskattade Julpussarna...
Vi såg även Ebba och Didrik under jullovet, en TV-serie från 1988 (tror jag). Den var också bra för den åldern. Lite kärlek och lite taskiga kompisar och sådant som kanske kan bekymra en 7-,8-,9-åring. Ett tips att kanske hyra eller hitta på biblioteket.
Kram.
Skicka en kommentar