Året som gått 2010

Först var det en låååång vinter. Vi var sjuka och sjuka och sjuka lite till. Åkte till Malmö och lyckades spy där också.

Moltas fyllde fyra år.

Vintern var den längsta jag kan minnas.

På sportlovet åkte vi till Kolmården.

Så fin den är, moderskärleken.

Astrid, Morris, Mille och jag åkte till Göteborg.

Och så åkte vi till Gotland.

Varmt och härligt varje dag på Gotland. Som en riktig, riktig semester!

Och vi gjorde sånt som riktiga turister gör.

Och hälsade på gammelmorfar och annan släkt i Arvika.

Ett hel sommarstuga för oss själva med sjöutsikt. Inte behöver vi fara till Spanien inte.

Min lilla fina dotter.

Eget bad i Arvika.

 Badtunnan.

Bosse nyfriserad, extremt snaggad. Inga svarta hårtussar i hemmet på flera månader.

Sommarkväll

Inget staket, men sedan blev det annat.

Pappa-morfar på sommarbesök.

Goda frukostar blir det alltid när familjen Wikström är på besök.

Fy, vad jobbigt det här var! Nu ger jag upp. Datorn gör inte som jag tycker att den ska! Dumma den.
Foton hoppar hit och dit och bildtexterna stannar inte kvar vid rätt foto. Puh! Nu får det vara nog.
Jag som trodde att det skulle vara lite kul kvällsunderhållning att titta på bilder från 2010 och plocka ut lite av det vi gjort. Men ack, så fel jag hade!
Jag är inte som min man som kan det här med datorer. Han som nu har gått halva ingenjörsutbildningen med högsta betyg i alla kurser. Herregud, ja - jag tror minsann han har fått stort A eller 5:a eller vad det nu heter på allt, alla tentor, alla inlämningsuppgifter, alla labbar, ALLT. Och så extra poäng för att han hjälper sina kurskamrater på forumet på universiteten. Ja, man kan säga att vi är ganska olika vad det gäller den tekniska begåvningen. Jag inser det när jag sitter här med fotona från 2010 och inte alls kan trixa och fixa som jag vill, utan bara blir arg och ger upp.
Men, inte att förglömma jag har också gått i skolan förra året. Två kurser (Etik och livsfrågor och matematik) och MVG i båda. Ha! Så det så. Sedan behöver vi inte bry oss om att det inte är på högskolenivå, jag kan i alla fall få känna mig lite duktig.

Nu var det årssummeringen av 2010 jag skulle ägna mig åt och inte skolresultat, så här kommer det skriftligt istället eftersom det var krångligt med fotona idag.
Vintern var kall och snöig. Mammaledig var jag. Dennis pluggade. Avbrott från vardagen var en resa till Malmö, Kolmårdenbesök, Linköpingbesök och en dagsresa till Västerås och en och annan tur till Stockholm.
Våren har jag ingen minnen av. Jo, påsk var det så klart. Vi var i Linköping och jag fyllde 38 år.
Mille lärde sig gå i mars, 1 år, tre månader och två veckor gammal.
I maj var vi Göteborg och hälsade på min gamla vän Bellie och min teaterskola. Det var underbara dagar.
Sommarens stora projekt var staketet. Det var segstartat eftersom Dennis både jobbade heltid och pluggade heltid. Camilla och Larsa och Astrid var här och startade upp. Nästan en hel vecka. Men sedan tog Dennis över och det gick med en himla fart.
Syster Stina kom hit och målade som bara den.
Jag åkte till Gotland med barnen och blev väl omhändertagen av pappa-morfar och Skorpan. Det var HÄRLIGT! Ett riktigt äventyr för barnen.
Arvika var också underbart och den enda semestern vi fick tillsammans med Dennis som jobbade hela, hela sommaren.
Hösten kom så klart lite för snabbt. Majken började ettan och hamnade i samma klass som Morris. 1-2-3:an.
Mille blev inskolad på dagis redan i juni, men hann inte gå särskilt mycket p.g.a ögoninflammation. Han älskade ändå att komma tillbaka till hösten. Inte det minsta osäker.
Jag började skolan och kul var det hela terminen. Men lite kämpigt när den ENORMA TRÖTTHETEN slog till. Den där tröttheten då man kan sova 16 timmar och bara vilja sova mer, när man fryser, har huvudvärk  och känner sig sjuk och illamående och hungrig hela tiden. Jag pratar om graviditetens första trimester, de första tolv, fjorton veckorna. Jag kände igen det så väl från de andra gångerna.
Oj, oj, OJ! Vad trött jag var!
Fina katten Snoddas försvann under höstlovet och inte ett spår av honom sedan dess. Vi saknar honom! Särskilt nu när mössen dansar på borden... 
Vintern kom med väldig kraft. Snö och minusgrader ända från mitten på november.
 Graviditeten gick in i nästa fas och tröttheten och alla symptom försvann. Bebisen verkar frisk och ser så nöjd ut på ultraljuden (har hunnit gå på fyra stycken). Barnen och andra har fått reda på vad som är på gång. Majken fantiserar om en syster. Vi tror att det är en pojke, vi har visat oss mer pojkfertila, 75 % pojkar genom åren. Klart det blir en pojke igen... Majken önskar sååå att det blir en syster! Åh, jag vill det också! (fast man inte får). En syster till Majken, det kan man väl få önska? Men jag tror absolut inte det blir det. Absolut inte. Det känns så mycket som en liten son där inne i mig. En Manne kanske. Vilket gäng de kommer bli! Bröderna Tapper-Kaller. Vad ska de bli för ena typer? Olika är de som bara den. Fyra killar, det är lite coolt. Jag vet ingen med så många söner. Bara Katerina Janouch.  Och Stellan Skarsgård, t.o.m fem söner tror jag han har.
Jag säger som alla andra, bara barnet mår bra så spelar det absolut ingen roll. Absolut inte. Pojke eller flicka, bara du blir lycklig så blir jag lycklig! Lyckliga barn är det enda jag önskar, inte något annat. Inte ett särskilt kön. Nej, nej. Ett livets mirakel, en välskapt människa till, det är lyckan.

Ja, vintern är inte slut. Men året är slut. Ett nytt år har börjat och jag har redan känt att ljuset är på väg tillbaka. Jag körde bil hem från Linköping och det var ljust ända till fyra. Underbart!
Här hemma hade huset klarat sig bra. Julbelysningen hade fått stå på och lysa bort tjuvar och granen hade barr kvar. Varmt och gott var det i huset. Ingen sophink som var kvarglömd och stinkande. Det doftade jul och det kändes så hemtrevligt med vårt hem, stök och pynt överallt.
Bosse har aldrig varit ifrån hemmet så här, han har fått gå promenader i tätbefolkat villaområde och han är alldeles slutkörd efter alla intryck och hunddofter. Han har sovit som en  stock sedan vi kom hem.
Barnen tyckte också att det var kul att komma hem, fast vi har ju haft det jättebra, som vanligt hos snälla mormor och Peter!