Teater

Apan som växte upp som en människodotter.

Nu har jag varit och sett en riktigt omskakande teater; "Djur som dör" av Marcus Lindeen.
Åh, den var sååå bra! Handlade om människor som går över styr vad det gäller sitt förhållande till djur.
Det var riktigt ruskigt.
Jättehäftig sätt att se teater. Inte likt något jag tidigare sett. Dokumentärteater.
Marcus är en kär gammal vän så då blir det extra roligt att det var så bra.
Duktiga, duktiga Marcus!
Nu blir det svårt att sova. Jag tänker på alla djuren som det berättades om i pjäsen.

Lite kortfattat från nätet (jag är inte så bra på att vara kortfattad, därför stjäl jag texten här);
Stjärnskottet Marcus Lindeen har, tillsammans med reportern Rosa Fernandez, använt journalistiken som metod för att på kort tid få fram material till en dokumentär föreställning.  När de hittade och fängslades av ovan nämnda rubrik blev det början på ett intensivt researcharbete och en mängd intervjuer. Tre veckor fick Lindeen sedan på sig att skriva manuset till Djur som dör   - den första föreställningen i Riksteaterns dokumentära pjässerie Rapporter.

Varför väljer man att leva med 191katter?
Vems behov är det som styr när en psykoterapeut väljer att uppfostra en schimpans som sin egen dotter?
Vad får en forskare att offra ögonbrynen för att leva jämställt med sina kaniner?
I Djur som dör får vi ta del av tre spektakulära berättelser om människor som valt att leva i nära relationer till djur. Så nära att gränsen mellan djur och människa suddas ut.