Brödbak

Lite surdeg

Jag har varit och jobbat på boendestöd nu i tre dagar, gått inskolning. Oj, vad trött jag blir av allt nytt!
Nya människor, både personal och handikappade, nya platser och så köra bil på okända gator. Träffa människor och höra deras livsöden.
Hur en trafikolycka kan förändra ALLT.
Och misstag i ungdomen kan göra dig bunden till rullstol och hjälp resten av livet.
Hua, jag är alldeles tagen av dessa öden...

Det passar bra med lite höstlov nu även för mig.
Jag behöver vila lite.
Den där städdagen jag hade i söndags den gick lysande. Oj, vad jag städade! Ingen som stökade till under tiden, då var det bra mycket lättare. Jag städade i nio timmar. Vad fint det blev! Och tänka sig, jag fick träningsvärk! ... av att städa!
Vad ska man dra för slutsatser av det? Att jag städar alldeles för sällan kanske.
Baksidan av låren stramar varje gång jag böjer mig ner.
Det var den största delen av städningen; att böja sig ner och plocka upp tre tusen saker från golvet.
Jag gjorde det i nio timmar; böjde mig ner. Vilket gympapass!
Efter nedervåningen jobbade jag mig upp på övervåningen och där var det samma rörelse - plocka tre tusen saker från golvet.
Det ser fortfarande riktigt respektabelt ut här, men det börjar bli sig likt. Fast vi kämpar på, plockar undan så mycket vi orkar. Jag brukar alltid baka bröd istället för att städa. Utan att jag tänker på det.
Fast nu var det bra, för vi hade inget frukostbröd.

LEDIG DAG IMORGON!!!!!! Ingen äcklig alarmklocka på 05.15. Så underbart!

Och jag har slutat amma. Det känns skönt och det gick så lätt, fast Mille är en sådan envis liten argbigga (finns det en maskulin form av argbigga?) Fyra nätter utan amning och ingen känsla av mjölkstockning.