av Pernilla Glaser
Den här boken läste jag nyss. Inte så bra. Overklig, tycker jag. Men det kanske är för jag tänker på hur jag själv skulle reagera.
Den handlar om två veckor efter en separation mellan två föräldrar. Man får följa killen som är ute och festar och raggar nya tjejer. Mamman sitter hemma med barnen, bara lite arg ett tag.
Nej, jag gillade inte boken. Gillade verkligen inte huvudpersonen.
5 kommentarer:
Vad lustigt! Jag har precis igårkväll läst ut Pernilla Glasers Mitt rätta jag och kände samma irritation. Det var också en separation. Han hade varit notoriskt otrogen och frun får nog och så får man följa mannens väg sen han blviit utkastad. Mycket konstiga reaktioner från både han och henne och så det lyckliga slutet som kändes så underligt. Det är som att hon inte kan gå på djupet med känslorna.
Hej Pernilla!
Ja, vad lustigt att båda just den där dumma boken!
Jag trodde jag skulle tycka om den. För många år sedan läste jag en annan bok av henne som hette "Robson" och den gillade jag.
Men den här...usch!
Först är frun så arg och kastar ut hela hans samling sedan bryr hon sig knappt. Overkligt. Och den där graviditeten. Konstigt. Och den där engelskan pappan. Vad spelar han för roll i alltihop?
Nej, jag tycker DU ska skriva en bok istället och bli stormrik! Den skulle bli 1000 gånger bättre! Pricka av den delen på din Att-göra-lista!
Kram!
Oj, vilket PEPP jag hade att hämta här!!! Stolt och rest går jag ut härifrån! :) (Tack!)
Oj, vad knäppt förresten. Min bok såg helt annorlunda ut så jag trodde du läst en ANNAN P Glaser bok. Men det var alltså samma! Fattar jag först nu. ;) Ja, får såna här böcker ges ut så borde nästan jag kunna skriva en. (HA! Jag som inte får ner en rad på papperet av ren prestationsångest. Det måste minst vara akademiklass innan jag vågar.) Så urbota dumt va!
Nej, nej! Ingen akademiklass!
Bara från hjärtat skulle bli det allra bästa, som din blogg.
Så där vardagligt och fint. Om mammaångesten och allt sådant som alla känner igen sig så mycket i. Det är så underbart när någon annan kan sätta ord på just det som man själv går och känner.
Bort med prestationsångesten!
Skicka en kommentar